Ett slag mot de kriminella
Att avlyssna krypterade kommunikationstjänster är ett sätt att klämma åt brottslingar. Det uppmärksammade knäckandet av Encrochat är ett exempel. Det ledde till att en mängd kriminella åkte fast, även i Sverige. Dock väcktes frågan om lämpligheten i att svensk polis löser brott genom att utländsk polis sköter övervakningen på ett sätt som inte är tillåtet i Sverige. Däremot kan även sådana bevis som regel användas i svensk domstol.
Med Anom är läget delvis annorlunda. I detta fall är tjänsten i själva verket konstruerad av FBI med hjälp av personer som tidigare gjort krypterade informationstjänster som i hög grad riktar sig till kriminella. FBI har tillsammans med polismyndigheter från 16 andra nationer och Europol genom operationen OTF Greenlight/Trojan Shield kunnat följa kommunikationen helt öppet och direkt mellan en mängd kriminella som trott att de verkat bakom säkra väggar. Det är åter utländsk polis som fått göra viktiga delar av det tekniska jobbet, även om svensk polis i högsta grad varit inblandad i samarbetet. DN:s kriminalreporter Lasse Wierup skriver träffande: ”Frågan är nu hur länge svenska lagstiftare kan förlita sig på att andra gör det jobb som de själva inte velat godkänna.”
800 gripande har gjorts de senaste dagarna, 75 av dem i Sverige. Tidigare har ytterligare 80 gripanden gjorts tack vare Anom (Expressen 8/6). Enligt Linda H Staaf, chef för polisens underrättelseverksamhet, har 10 mord förhindrats. Det är alltså inte enbart kriminella som har åkt dit för tidigare brott utan polisen har också kunnat förhindra nya allvarliga brott.
Det är svårt att se operationen som något annat än ett stort genombrott för att bekämpa kriminaliteten. Det finns dock orosmoment. Ett är att den stora andelen svenskkopplade brottslingar säger något om hur utbredd den grova och organiserade brottsligheten är i Sverige. Det är ett politiskt ansvar som ligger flera decennier bakåt i tiden. Här har synen på Sverige som ett tryggt land i norr gjort att för många i ansvarig position blundat allt för länge för allt för mycket. Det har riktats för mycket uppmärksamhet mot dem som larmat om utvecklingen och vilka eventuella fel i språkbruk och människosyn de har haft, och allt för lite tid och kraft har ägnats åt att i tid mota kriminaliteten.
Det handlar först och främst om att svenska myndigheter tappat greppet om områden där majoriteten av beslutsfattare haft allt för dålig insyn och kunskap. När de olika typerna av brottslighet – allt från släktbaserade nätverk och rena maffior till unga gangsternätverk – har etablerat sig så har det kostat framtiden för massor av människor som har bott i de områden. När brottsligheten har spridit sig geografiskt och tilltagit i våldskraft, med skjutvapen och bombningar, då har fler vaknat. Men då är det också betydligt svårare att göra något åt saken.
Brottsligheten och dess nätverk tar sig också in andra typer av verksamheter, med fina fasader i form av företag i olika branscher, något bland annat SVT visat i en färsk granskning. Att privatpersoner och kommuner blir lurade när de anlitar till synes seriösa företag, är ett hot mot tilliten och förlängningen mot den fria företagsamheten. Om oseriösa verksamheter breder ut sig för mycket i för många branscher kommer det att också att kosta i tillväxt och jobb.
Den här typen av metoder som nu används för att möta den grova kriminaliteten är nödvändiga. Det kommer också att behövas ytterligare skarpare lagstiftning på olika områden och både fler och mer kvalificerade poliser och åklagare. Det kommer att fortsatt kosta mycket att få bukt med utvecklingen. Det betyder inte att metoderna är välkomna ur alla aspekter. All teknisk övervakning är något som hotar integriteten för betydligt fler än de kriminella. De baksidorna ska man hela tiden ha med sig när metoder för övervakning och mot brottslighet diskuteras. Tyvärr blir det så att när kriminaliteten blir grövre och svårare att komma åt kräver det också en stat som övervakar mer. Det är ett högt pris svenskarna nu betalar för flera decennier av politiska synder.
