Erdogan slår dövörat till
Receptet för folklig revolt kan variera. I Tunisien började det med att en grönsakshandlare, Mohammed Bouazizi, hade fått nog av att staten ständigt beslagtog hans varor. I ren desperation tände han eld på sig själv. Och därmed tändes gnistan för den så kallade arabiska våren.
Startskottet för de massiva protesterna i Turkiet, som började för närmare tre veckor sen, började med att en handfull miljöaktivister samlades för att visa sitt missnöje med planerna på att bygga ett köpcentrum i Geziparken, en av Istanbuls få gröna lungor. Till följd av polisens övervåld gentemot demonstranterna förvandlades protesterna snabbt till en missnöjesuppvisning mot den turkiska premiärministern Recep Tayyip Erdogans regim.
Erdogans respons har varit allt annat än proportionerlig. Han har tillåtit ordningsmakten att bruka brutala metoder för att sätta stopp för det folkliga missnöjet, såväl tårgas som vattenkanoner har använts av polisen. Närmare 5 000 har skadats i kravallerna, och flera har dödats.
Det är knappast den första gången som den turkiska regimen använder sig av övervåld mot sina medborgare. Men de som oftast drabbas är den kurdiska minoriteten i sydöstra Turkiet, en bra bit bort från rampljuset i Istanbul.
Omvärlden tycks dock förvånad över den våldsamma responsen från Erdogans regim. Under sina år vid makten har han åtnjutit respekt från världens ledare. Den turkiska ekonomin har berömts för sin dynamik. Landet har setts som ett demokratiskt föredöme för andra muslimska länder i regionen.
Efter de senaste veckornas kravaller är det dock annat ljud i skällan. Flera av världssamfundets ledare har rutit ifrån och riktat skarp kritik mot Erdogan. Däribland EU:s höga representant för utrikes- och säkerhetsfrågor Catherine Ashton och USA:s president Barack Obama. Till och med den svenska utrikesministern Carl Bildt, en av de varmaste anhängarna av ett turkiskt EU-medlemskap, har uttalat sig kritiskt mot den turkiska premiärministern.
Dock säger Bildt, i en kommentar till Ekot, att han hoppas att Turkiet och EU inte glider ifrån varandra på grund av de senaste veckornas händelser. Bildts förhoppningar till trots tycks det som att Erdogan är fast besluten att detta skall ske.
Han har slagit dövörat till för de fördömanden som har kommit från EU:s företrädare. Den turkiska utrikesministern Davutouglo har till och med kallat EU:s kritik för ”oacceptabel”.
Det är uppenbart att den turkiska regimen är ointresserad av dialog, vare sig med de turkiska demonstranterna eller med företrädare för den Europeiska unionen.
