Energifrågan avgörande för demokratierna
Ordet självförsörjande har fått en renässans. Ibland har det kommit att användas som en synonym till att man drar in lika mycket i lönearbete som det kostar att försörja sig och sin familj. En mer traditionell tolkning är att det avser möjligheterna för en nation att försörja sig på de livsmedel och andra nödvändigheter som produceras inom landets gränser. Sverige är, när det gäller livsmedel, på det viset självförsörjande på exempelvis spannmål, socker, ägg, morötter och potatis (LRF/SCB). Med kaffe, kakao och bananer är det sämre, det får vi klara oss utan om båtarna slutar gå.
Pandemin och kriget har gjort det uppenbart hur leveranskedjor ser ut och hur beroende försörjningen av varor – på de flesta områden – är av att alla kuggar fungerar. Konsumenterna ser det på hur mycket priserna stiger på bränsle, mat, vitvaror och cyklar – och att det emellanåt blir varubrist. För sammansättningsfabriker av bilar och lastbilar gör bristen på halvledare att produktionen stannar upp. Utan diesel och konstgödsel – Rysslands är storproducenter – återstår inte så mycket av det högeffektiva jordbruk som ger oss spannmål och socker. Avgasreningstillsatsen Ad-blue är också under hotande brist – tillverkningen sker även här i Ryssland – vilket ställer till det för såväl åkerier som modernt jordbruk.
Att göra jordbruk och tunga transporter helt oberoende av fossila bränslen ligger långt bort. Det gör samtidigt att omställningen från fossila bränslen i den övriga fordonsflottan är av dubbelt värde. Egenproducerade biobränslen är ett alternativ förbränningsmotorer och eldriften är på rask frammarsch.
Det fossila beroendet är dåligt ur miljö- och klimatsynpunkt och det är uppenbart minst lika illa ur säkerhetssynpunkt. Det är inte någon ny kunskap. Oljeberoendets baksidor blev Sverige varse för flera decennier sedan, vilket låg bakom den då planerade och delvis genomförda snabba utbyggnaden av kärnkraft. Kärnkraften – som är kostsam att etablera och har sin uppenbara avfallsproblematik – började Sverige avveckla när den väl hade tagit sina stora kostnader. Andra länder, som Tyskland, har tagit efter i än mer aggressiv takt. Det var allvarliga felbeslut som vi betalar för i dag, och då inte bara med plånboken. Rysslands maktposition är baserad på Europas beroende av olja och gas.
Att Sverige och det demokratiska Europa behöver kärnkraft, vindkraft, solkraft, biobränslen, vätgas, batterilagringsteknik, energieffektivisering, lokala lösningar med mera står klart. Det får inte bli ett teknikkrig, det handlar tvärtom om att få ut det bästa möjliga av varje energiomvandlingsteknik.
Den nationella självförsörjningen måste i modern tid i högre grad handla om gemensam nordisk, europeisk och västlig motståndskraft. Samarbeten och allianser kommer att vara avgörande. Trots de brister som EU och Nato bär med sig, är det i dag tydligare än någonsin hur avgörande den typen av gemensamma institutioner är för att demokratierna, friheterna och välståndet ska försvaras. I det försvaret är energifrågan central.
