En våldsam attack mot demokratin

Enligt rikspolischefen är det troligt att de inblandade har kopplingar till kriminella gäng. Uppvigling om våld mot polis har förekommit på sociala medier, även från utlandet.

Inget av det är inte särskilt överraskande.

I enbart Norrköping och Linköping har runt 25 personer anhållits. Återstår att se om det leder vidare till rättegång och om bevis finns som håller mot enskilda gärningsmän. Återstår att se gör också i vilken grad upploppen var organiserade och i så fall av vem.

Friheten och demokratin är inte alls självklar. Det finns människor som inte bryr sig, människor som tvärtom gör allt för att med våld visa att de föraktar det fria samhället. De är ute efter att skada och att visa makt. I detta fall främst riktat mot polisen, för att visa att någon annan är starkast. På det kan svaret bara bli ett, en våldsutövande pöbel får inte överta kontroll över områden i svenska städer.

Ytterst är det regeringens ansvar att se till att polisen har resurser och befogenheter. Statsministerns löfte om att lyfta på alla stenar får en helt annan och bokstavlig betydelse när polisen jagas bort från bostadsområden och parker i svenska städer. Justitieminister Morgan Johansson är vass i sociala medier, inte minst mot sina motståndare, men just nu är han ytterst ansvarig för (o)ordningen i landet.

Det finns debattörer som försöker få detta till att handla om någon slags yttrandefrihetsdebatt, med hänvisning till att Rasmus Paludan ansökt om tillstånd för att hålla manifestationer med avsikt att elda koranen. Det är det inte. Debatt förs inte med våld. Debatten om yttrandefrihetens gränser går just via debatt. Dess juridiska gränser går vid lagstiftning och via rättslig prövning. Den som slår till med våld mot polisen är inte ute efter någon yttrandefrihetsdebatt eller rättvisa.

Kom för övrigt ihåg att yttrandefriheten gäller åt alla håll, även rätten att kalla någon extremist eller idiot för att vederbörande eldar koranen. Därför gäller det att hålla huvudet kallt när begränsningar av den införs. Yttrandefrihetens gränser har inget att göra med vad som är lämpligt att säga.

Det finns också de som letar efter långa förklaringar i sociala faktorer. Det är den eviga debatten. Ingen kan hävda att möjligheterna ser lika ut för alla i Sverige, den utopin har aldrig existerat. Med invandring, kulturella och religiösa skillnader samt växande ekonomi har avstånden mellan människor ökat på alla områden. För många barn och ungdomar är den egna släktens regler och bevakning den svåraste och farligaste begränsningen av livet.

Men den som hävdar att det inte finns resurser eller möjligheter alls i det som kallas utsatta områden ljuger. Områden består av sina invånare. Det är människor som väljer att vara en del av civilsamhället och bidra till det, eller väljer att vara passiva, eller väljer att aktivt slå sönder det som fungerar. Den som upplever orättvisor har alla möjligheter att anstränga sig för egen del eller att sluta sig samman i demokratisk ordning för att förändra. I Sverige är de friheterna omfattande. Det är vad som gör Sverige värt att försvara.

Den som istället väljer att gå till attack mot polisen är Sveriges och den svenska demokratins fiender. Det finns inga ursäktande förklaringar till det. Det är när man förklarar att människor, eller vissa människor, inte fullt ut är ansvariga för sina handlingar, att de är viljelösa offer för omständigheterna, som nedförsbacken börjar.