En svensk tiger inte
I fredags blev det känt att Sverige byter underrättelseinformation med USA och andra västländer. Uppgifterna kom från den brittiske journalisten Duncan Campbell i en utfrågning i EU-parlamentet. Utbytet av information bekräftades sedan av statsminister Fredrik Reinfeldt.
”Vi har inte varit otydliga med att vi samarbetat med andra. Vi har förändrat vår säkerhetspolitiska doktrin till att säga att vi bygger säkerhet tillsammans med andra”, sa Reinfeldt till Dagens Nyheter (7/9).
Statsministern framhåller dock att utbytet är reglerat i lag.
Mycket av dagens kommunikationer sker genom digital datatrafik, framför allt i kablar. Det är där signalspaningen sker, i teletrafik som korsar Sveriges gräns.
Det är Försvarets radioanstalt, FRA, som har uppdraget av Försvarsmakten att bedriva signalspaning mot främmande makter för att ” skydda Sverige och svenska intressen”, som det står på myndighetens hemsida.
Men vad händer om FRA byter information med andra länder? Är det för att skydda svenska intressen?
Som för all annan myndighetsutövning har FRA en tillsynsmyndighet. För FRA:s del heter den Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamhet, Siun. I dokument som Dagens Nyheter har granskat framgår att Siun de senaste åren har riktat kritik mot FRA för hur information samlas in och används.
FRA kan samla in mer information än vad man egentligen får om detta sker i utvecklingssyfte, att förbättra sina egna metoder. Men hur det materialet sedan hanteras är inte reglerat i lag.
”Lagstiftningen ger sken av att man har ett väldigt restriktivt system, men sedan ser man till att här finns en lucka”, säger Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys, till Dagens Nyheter (9/9).
Enligt Agrell är det troligt att större mängder obehandlad data lämnas över länder som Sverige samarbetar med.
”Svenska myndigheter har ingen kontroll på hur det använts”, säger han.
Men FRA:s vikarierande generaldirektör Christina Malm förnekade på måndagen att så har skett. Det handlar om ”mycket begränsade mängder”, säger hon till TT och i så fall alltid på uppdrag av svensk myndighet.
Efter att Edward Snowden i början av sommaren avslöjade att USA bedriver massövervakning bland annat mot länder i Europa har debatten varit intensiv om övervakning och medborgarnas hotade integritet.
Fredrik Reinfeldt och den svenska regeringen har hållit i låg profil i frågan. Det märktes inte minst vid president Barack Obamas besök i Sverige förra veckan. I ljuset av avslöjandet att Sverige samarbetar bland annat med USA är regeringens avvaktande hållning mer förståelig men på sikt kan den vara problematisk.
I grunden måste vi acceptera att stater bedriver underrättelseverksamhet för att skydda sitt eget land och medborgarnas intressen, särskilt i en tid då terrorismen blir allt mer gränsöverskridande. Men det finns en stor fara i att övervakning blir allt för omfattande om man inte aktivt reglerar den.
Bara för att man tekniskt kan inhämta information betyder det inte att man bör göra det. Här har regeringen ett tungt ansvar att visa man tar de nya avslöjandena på allvar.
Ska medborgarna kunna lita på staten måste de också ha förtroende för dess företrädare och institutioner.
