En kvarting räcker inte

På tisdagen fick många svenskar en tidig julklapp av Riksbanken. Beskedet att reporäntan sänks med 0,25 till 1,0 procent välkomnas av många med stora bolån. Men det är inte säkert att räntesänkningen märks direkt i deras plånböcker, reporäntans betydelse koppling till bolånen är svagare i dag än förr – hävdar i alla fall bankerna.

Istället är effekten mer psykologisk. En sänkt reporänta är en tydlig signal att det dröjer ännu längre tills att räntan går upp till nivåer som slår hårdare mot låntagarna. Många är smärtsamt medvetna om att lånen var betydligt dyrare precis innan finanskrisen slog till hösten 2008.

Det rådde på tisdagen stor samstämmighet bland ledande ekonomer att räntesänkningen var rätt. Och på pappret ser det bra ut att sänka räntan, ekonomin står just nu och stampar och det väntas tuffare tider nästa år. Då kan ekonomin stimuleras genom att räntan sänks ytterligare och det blir billigare att låna. Men det finns problem – hushållens höga skuldsättning. Den kan späs på ytterligare med den låga räntan.

Riksbankschefen Stefan Ingves anser fortfarande att skuldsättningen är en risk men att den ekonomiska konjunkturen väger tyngre.

”Det handlar om att välja. Den här gången var det rätt att sänka”, sa Ingves på en presskonferens på tisdagen.

Vissa anser till och med att räntesänkningen kommer för sent och att Riksbankens agerande över tid bidragit till en högre arbetslöshet. Två personer som ansluter sig till den linjen är LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson och LO:s chefsekonom Ola Pettersson. På Di debatt (18/12) menar de att Riksbanken har att uppnå inflationsmålet och eftersom inflationen är låg kan räntan sänkas ännu mer. De skriver att vice riksbankschefen, Lars E O Svensson, har räknat ut att arbetslösheten blivit 40 000 personer högre på grund av att räntan inte följer inflationsmålet.

Utgångspunkten är alltså att räntan är det magiska spö som fixar jobben i Sverige. Tyvärr är det att ge Riksbanken mer makt än den har.

Dessutom blundar Thorwaldsson och Pettersson för riskerna med en ännu lägre ränta. Att ytterligare öka hushållens skuldsättning när det råder kristider i omvärlden är inte bra. Bara för att läget är under kontroll idag betyder det inte att det kan komma problem längre fram.

Den svenska ekonomin ska inte främst stimuleras via Riksbanken. Istället ska lagar och skatter anpassas så att företagande uppmuntras mer. Det är en politik som stimulerar tillväxten och i förlängningen leder till nya jobb. Visserligen kan en låg ränta gynna nyföretagandet eftersom det blir billigare att låna. Men viktigare är ändå att drivkrafterna för entreprenörer att skapa nya företag blir starkare, till exempel genom lägre skatter.

Makten över den politiken har regeringen och finansminister Anders Borg (M) i sina händer.