En kris i krishanteringen
Coronakommissionen har ett särskilt uppdrag att utvärdera regeringens arbete för att begränsa spridningen av coronaviruset. Ett par delrapporter har redovisats, vilka har riktat bitvis hård kritik mot hanteringen, särskilt inom äldrevården. I kommissionens direktiv heter det också att kommissionen ska ”utvärdera hur krisorganisationen inom Regeringskansliet, berörda förvaltningsmyndigheter, regioner och kommuner har fungerat under pandemin.”
Ett sådant uppdrag bygger på att kommissionen får tillgång till så mycket information som möjligt om hur hanteringen har gått till, hur krishanteringen har skötts. Inte minst gäller det regeringens arbete.
Men har kommissionen verkligen haft tillgång till allt material? Tidningen Dagens Medicin publicerade den 13 januari uppgifter om att Coronakommissionen inte fått ta del av minnesanteckningar från gruppen för strategisk samordning (GSS), där centrala regeringstjänstemän deltar.
Joakim Sonnegård, huvudsekreterare för Coronakommissionen, sa till Sveriges Radio den 13 januari: ”Vi har inte fått ut anteckningar som tjänstemän har gjort under arbetet med pandemihanteringen i regeringskansliet. De anteckningarna behöver vi se för att kunna få en uppfattning om hur olika beslut har vuxit fram.” ”Till exempel när visste regeringskansliet om att det fanns en smittspridning i de österrikiska alperna.”
Han kritiserade regeringen för att det försvårar kommissionens arbete inför slutrapporten som ska lämnas den 28 februari.
Socialminister Lena Hallengren (S) svarade i en skriftlig kommentar (Expressen 19/1): ”I likhet med andra möten i Regeringskansliet som inte är beslutsmöten upprättas inte protokoll på GSS. Det förekommer att mötesdeltagare gör egna minnesanteckningar. Enligt etablerad praxis anses Regeringskansliet inte förfoga över denna typ av anteckningar.”
Peter Wennblad, ledarskribent på Svenska Dagbladet, har dock fått ta del av material som visar att det funnits betydligt fler dokument från GSS-mötena än de dagordningar som Coronakommissionen har fått ta del av. Wennblad skriver: ”Dokumenten ligger prydligt sorterade i regeringskansliets interna dokumenthanteringssystem. En mapp för varje månad, och en undermapp för varje möte. I mötesmapparna ligger också deltagarlistor och bilagor.”
Enligt Wennblads källa har kriskansliets ledning fått frågan från anställda om varför Coronakommissionen inte fått se de dokumenten och fått svaret att den inte har frågat efter dem. Problemet är att om kommissionen inte har känt till handlingarnas existens, då är de också svåra att efterfråga.
Coronakommissionen förefaller inte ha getts full insyn och dess arbete har försvårats. Exakt vad som ligger bakom hanteringen av dokumenten från mötena är oklart, om det finns något av värde som potentiellt avslöjar orsaker till bristande agerande eller inte vet ingen. Men själva hanteringen i sig är anmärkningsvärd och ger en bild av brister i det professionella handlaget på regeringskansliet, en kris i krishanteringen om man så vill.
