Petter Birgersson: Efterlängtad vattendom med osäkra konsekvenser
Högsta domstolen, HD, slår fast att ett stort antal boende i Ronneby kommun, som via det kommunala dricksvattnet fick i sig skadliga ämnen som kan mätas i blodet, har drabbats av personskada och därmed kan komma att tilldömas skadestånd.
Att privatpersoner kan bilda en förening och vinna ett miljömål av den här typen, riktad mot en myndighet, statligt eller kommunalt bolag, är omvälvande. Det kan komma att ha betydelse för liknande fall, domar i HD är vägledande för lägre instanser. Kommunala politiker och tjänstemän på VA-bolag eller VA-förvaltningar lär ha följt domen med största intresse.
HD slår i domen fast att dricksvattnet från Brantafors vattenverk har haft skadlig påverkan på dem som konsumerade vattnet. Skadan har uppkommit redan med att förhöjda halter av PFAS – per- och polyfluorerade alkylsubstanser – kan uppmätas i blodet. Domaren Jonas Malmberg konstaterar: ”De höga halter PFAS som de boende har i blodet innebär en så beaktansvärd fysisk försämring av deras kroppar att de drabbats av ett fysiskt defekttillstånd som i skadeståndsrättslig mening är en personskada.”
Just bedömningen att personskada redan har uppstått är avgörande för att skadestånd ska komma i fråga. Ronneby kommuns bolag anses ha levererat en produkt, vatten, som fallet under produktansvarslagen. Hovrätten menade att det handlade om risk för framtida hälsopåverkan ”defekttillstånd” men HD gör alltså en annan bedömning.
Det betyder också att det inte räcker att hänvisa till att man har följt Livsmedelsverkets tidigare gränsvärden och rekommendationer – vilket Ronneby miljö och teknik menar att bolaget har gjort. Levererar man vatten sträcker sig ansvaret till längre än så. Uppstår skador hos människor som en följd av att de konsumerat dricksvattnet är leverantören ändå ansvarig.
Ronneby kommun konstaterar för egen del att tekniken att filtrera bort PFAS-ämnen med kolfilter har funnits tillgänglig länge. Ett sådant filter fanns monterat i vattenverket 2010 ”som troligen reducerade halterna en tid”. Det aktiva kolets förmåga klingar dock av snabbt. Det framgår inte heller om Ronneby kommun därmed också menar att det fanns en medvetenhet internt om riskerna med och förekomsten av PFAS i vattnet redan 2010, innan Länsstyrelsen prover hösten 2013 visade på förekomsten av PFAS i vattnet.
Någon nivå på skadestånd har HD inte bedömt, det blir en fråga för kommande process. Det heter dock att skadeståndet kan avse direkta kostnader, inkomstförlust samt fysiskt och psykiskt lidande. Ronneby kommun ska dessutom stå för rättegångskostnaderna. Storleken är omöjlig att bedöma, ingen vet heller hur många som kommer att inkomma med skadeståndsanspråk när denna dom nu har slagit fast vad som gäller. Långt fler än medlemmarna i PFAS-föreningen kan komma att rikta skadestånd.
Vem som kommer att betala? Ronneby miljö och teknik ska liksom alla motsvarande kommunala bolag eller förvaltningar bedrivas utan vinstintresse. Det är de anslutna i vattenkollektivet som över tid ska betala för sin konsumtion och bolagets kostnader, inklusive eventuella skadestånd. Teoretiskt kan det betyda kraftiga höjningar på vattentaxan. I detta fall har bolaget en försäkring som täcker max 20 miljoner kronor. Det är enkelt att föreställa sig ett belopp långt över de nivåerna.
Grundorsaken till att PFAS-ämnena hamnade i grundvattnet är försvarsmaktens tidigare verksamhet med användande av brandskum. Det rimliga är i detta fall är att slutnotan för skadestånd hamnar hos förorenaren, försvarsmakten.
Domen är viktig för de närmast drabbade av det skadliga vattnet. Det skakar samtidigt om Ronneby kommun som inte vet vad de ekonomiska konsekvenserna blir eller vem som ska betala. Och larmsignalen väcker med all säkerhet tjänstemän och politiker runt om i landet vad gäller risken för att råka ut för något liknande.
