Petter Birgersson: Du skåning får ta notan – om och om igen
Nya kärnkraftverk är ett av regeringens löften. Det kommer dock med en rejäl prislapp och ekonomiska risker. Därför föreslår en utredning att staten ska stå för lån med låga räntor till investeringen och garantera prisnivåer för den kommande produktionen. Det hela ska betalas med ytterligare en skatt på elräkningen.
Den skatten ska betalas av samma elkonsumenter som redan har betalat ett högt pris för de senaste decenniernas omdömeslösa energipolitik. Nedläggningen av kärnkraften i södra Sverige och i hela Tyskland, subventioner till vindkraft, ett elcertifikatsystem betalt av konsumenterna, effektskatt på kärnkraft, ständigt höjda energiskatter, europeiskt beroende av rysk gas och otillräcklig utbyggnad av de monopolstyrda elnäten har plågat konsumenterna och skadat industrin. Priset för detta politiska vansinne är svindlande högt. Elräkningarna är en sak, men effekterna i form av uteblivna investeringar och jobb är omöjligt att räkna fram. Ryssland är vinnare och miljön är förlorare.
Resultatet är elpriser som varierar mellan minuspriser och priser som når till himlen. Risken för effektbrist och att det inte kommer fram ström i ledningarna är under vissa tider stor, inte minst kalla vinterdagar. Utebliven kärnkraft har tvingat fram mer användning av olje-, gas- och koleldade kraftverk för att kompensera de stora variationerna i den vind- och solbaserade elproduktionen.
Skåningar och andra i södra Sverige får dessutom betala för denna instabilitet med högre elräkningar än andra svenskar, genom indelningen i elområden som sägs vara ett EU-krav. En indelning som Tyskland inte genomfört, trots att Tyskland är den absolut största ekonomin i EU.
Så vad göra för att reda ut röran? Problemet är inte att det produceras för lite el. Vindkraften och solkraften har haft en enorm tillväxt. Privata hushåll investerar i solceller och batterier, uppmuntrade av subventioner och avdrag. Vindkraftsparker i industriell storlek har brett ut sig men allt fler har drabbats av stora ekonomiska bekymmer. Enligt Affärsvärlden (30/7) har exempelvis Europas största vindkraftsanläggning, Markbygden Ett utanför Piteå, förlorat 3,7 miljarder kronor sedan starten 2017 och har ansökt om rekonstruktion. Europeiska investeringsbanken – alltså i förlängningen EU:s skattebetalare – har gått in med motsvarande 2 miljarder kronor i krediter som riskerar att bli värdelösa. Bolaget bakom Markbygden är för övrigt Kinaägt.
Ironiskt nog konstaterar Markbygden i sin verksamhetsberättelse: ”Det har också uppmärksammats en högre korrelation mellan starka vindar och låga marknadspriser vilket i sin tur medför att priserna generellt är lägre under de timmar där vindkraften producerar som mest el.” Mer vind och fler vindkraftverk ställer alltså till problem för vindkraften, vilket är en god illustration av att det inte är mängden el som produceras över ett år som har betydelse, utan när den produceras och konsumeras.
Så vad göra? Ett nytt storskaligt kärnkraftsprogram, för att ersätta det som till stora delar har avvecklats, är en variant. Prislappen är dock gigantisk. Alltså måste staten kliva in för att garantera marknadspriser och lån till investeringen. Det är också en sådan variant regeringens utredare Mats Dillén presenterade i måndags.
Bolagen som bygger får statliga lån med låga räntor och garanterat pris under 40 år. När marknadspriset är lägre än det avtalade (ett exempel på 80 öre/ kWh lades fram) står skattebetalarna för fiolerna och om marknadspriset är högre ska bolagen betala tillbaka till staten. Tanken är också att räntorna över tid ska höjas så att staten ska ersättas av privata långivare. Ett stort kryphål är dock infogat; efter ett antal år förhandlas både räntor och det garanterade priset om, går det uselt för kärnkraftsbolagen sänks räntorna och det garanterade priset höjs. Omvänt ska också gälla.
Det är som upplagt för komplicerade värderingar och framtida konflikter. Det är långt ifrån idealiskt. Ingen kan hävda att det sker på marknadsmässiga villkor, vilket gäller för hela den vridna energimarknaden. Men en riskdelning av den här typen är nödvändig om nya kärnkraftsbyggen alls ska bli av. Det finns teknikoptimister som menar att den förnybara produktionen, ökad lagring och nya lokala distributionsnät kan kasta omkull rådande sanningar om elsystemen. Det skulle innebära en energirevolution i nivå med internets genomslag. Men med dagens elnät är kraftverken med stora generatorer, drivna med kärnbränsle, olja, gas eller kol nödvändiga för att det ska lysa i hem och snurra i fabriker.
En sak är dock solklar. Konsumenterna och skattebetalarna kommer inte undan notan. Tyvärr får de betala den många gånger om på grund av grav misskötsel av ett en gång välfungerande elsystem.
