Annons
Ledare

Dödsskjutningarna togs på allvar för sent

Det är ett politiskt ansvar att dödsskjutningarna i Sverige nått till en toppnivå jämfört med andra europeiska länder.
Ledare • Publicerad 26 maj 2021 • Uppdaterad 30 maj 2021
Detta är en ledarartikel som uttrycker Trelleborgs Allehandas politiska linje. Trelleborgs Allehanda verkar på ledarplats för humanistiska värderingar och fri ekonomi. Tidningens politiska etikett är liberal.
Polisens tekniker efter en dödsskjutning.
Polisens tekniker efter en dödsskjutning.Foto: Björn Larsson Rosvall/TT

Sverige ligger i Europatoppen när det gäller dödligt skjutvåld, enligt Brottsförebyggande rådet (Brå). Myndighetens färska rapport, som är beställd av regeringen, visar att Sverige för 20 år sedan hade lägst antal dödsskjutningar i jämförelse med 22 andra europeiska länder. De senaste åren har Sverige i stället legat i andra änden av statistiken, 2018 hade endast Kroatien högre antal dödsskjutningar. I de flesta jämförelseländer har det dödliga våldet minskat de senaste 20 åren och i synnerhet gäller det dödligt våld med skjutvapen.

I Sverige har det dödliga våldet trendmässigt gått neråt sedan flera decennier, men de senaste åren har den trenden planat ut eller brutits. Det beror på att det dödliga våldet med skjutvapen har ökat rejält. Enligt Brå gäller ökningen dödsskjutningar i kriminella miljöer.

Annons

De färskaste siffrorna för 2020 visade att förra året ökade det dödliga våldet generellt till 12 dödade per en miljon invånare, det närmar sig nivån på 14-15 dödade per en miljon invånare åren runt 1990. 2020 avviker från senaste åren genom att antalet dödade med andra metoder än skjutvapen steg mest. Antalet dödade med skjutvapen blev dock också fler och uppgick till 48, tre fler än året innan, motsvarande 4,6 dödade per en miljon invånare. 2020 har inte kunnat jämföras med andra länder, men att Sverige fortsätter att ligga högt i förhållande till andra länder är högst troligt.

Det tog lång tid innan allvaret med de kriminellas ökade våldsanvändning slog igenom i offentlig debatt. Det är bra att Löfvens regering bad Brå att kartlägga hur Sverige förhåller sig till andra länder. Det är ett gemensamt politiskt ansvar för den tidigare Alliansen och socialdemokratiska regeringar att det tillåtits att gå så långt. Den grova kriminalitetens utbredning generellt och dödsskjutningar och bombningar i synnerhet borde ha varit viktigare än att ägna den största delen av kraften till att tala om populister som ljuger om tillståndet i landet.

Det har länge i många sammanhang pekats på att det dödliga våldet var högre på 1980-talet och 1990-talet. Men Brå har också tidigare visat de underliggande förändringarna, som också blir tydliga i denna rapport: medan det dödliga våldet i hemmen minskat har skjutvåldet ökat. I en kommentar till 2020 års mordstatistik skriver Brå: ”Tänkbara förklaringar till nedgången sedan 1990-talets början är förändringar i alkoholkonsumtionen och ett förstärkt arbete mot familje- och partnerrelaterat våld. Utvecklingen under de senaste åren beror i första hand på en ökning av konflikter i den kriminella miljön.”

Det är viktigt att ta med sig när man analyserar våld i hemmet att det i sig också kan ha olika innehåll, om alkoholmissbruk sjunker kan våldet i hemmen minska medan andra faktorer som hederskultur samtidigt kan öka.

Generellt är det dödliga våldet något som utförs av män och drabbar män i högre grad. Av 124 fall av dödligt våld 2020 var offret av kvinnligt kön i 25 fall och av manligt kön i 99 fall. I det kriminella skjutvåldet är unga män 20-29 år särskilt inblandade som offer och gärningsmän. Men också tonåringar förekommer som gärningsmäns och offer. Det händer också att en flicka som går ut med hunden aldrig kommer hem igen, för att hon hamnat i vägen för en kula (Expressen 2/8 2020).

Att bekämpa skjutvåldet går. Det internationellt inspirerade projektet ”Sluta skjut” (som borde heta ”Sluta skjuta”) i Malmö har fått ner skjutvåldet på stadens gator de senaste åren. I stället har det ökat i andra städer. Metoden handlar bland annat om att flera myndigheter samarbetar för att fokusera på de mest aktiva personerna i de våldsammaste nätverken. Konsekvenserna ska vara snabba för den som gör något, men det ska också finnas en möjlighet ut från kriminaliteten. Egentligen enkla och till synes självklara åtgärder från myndigheterna, men som också måste verkställas för att fungera.

Hur långsiktig verkan är, om våldet flyttar och om det kan återkomma när fel personer är tillbaka från fängelsestraff, är några viktiga frågor. Men precis som det talas om en smittoeffekt, att grovt våld genererar mer grovt våld, så lär också det motsatta gälla, vilket också utländska erfarenheter talar för.

Situationen i Sverige tilläts accelerera under lång tid, utan att tas tillräckligt på allvar i medier och i politiken. En våldsspiral uppstår inte i ett vakuum. Eller så är det precis det den gör, i ett politiskt och samhälleligt vakuum som överlämnas åt sitt öde.

Petter BirgerssonSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons