Petter Birgersson: Det blir värre innan det blir bättre
För några år sedan var det vanligt med inlägg i traditionella och sociala medier om att oron för grova våldsbrott är betydligt överdriven. Det pekades på att antalet mördade gått ned i Sverige snarare än upp. Och att sannolikheten för att en enskild vanlig medborgare drabbas är mycket liten.
I dag är den typen av inlägg mer sällsynta, även om de fortfarande dyker upp då och då.
Båda sakerna är sanna, på sitt vis. Det dödliga våldet gick stadigt ner från 1990 och 20 år framåt. Som lägst var antalet fall nere på 60-70 per år. Sedan har det åter ökat och antalet fall av dödligt våld har de senaste åren legat runt 110-120 per år.
Men det riktigt intressanta är förändringen i det dödliga våldet, något som konstaterades i en Brå-rapport från 2019. Det dödliga våldet inom hemmets vägar har minskat, men det ute på gatorna har ökat. Utan morden kopplade till gängbrottslighet hade vi sett en fortsatt stadig minskning av dödligt våld i Sverige. Det slogs också fast i rapporten att brottsoffren numera i högre utsträckning är yngre män. Samt att användningen av skjutvapen hade fördubblats på ett decennium. Det sista året som behandlades i rapporten var 2017.
Tyvärr har inte den bilden förändrats. Bara de senaste veckorna har flera fall med unga brottsoffer och förövare inträffat. När barn i nedre tonåren hittades mördade brukade det medföra mediebevakning av ett enskilt fall i veckor. Nu är ett sådant fall en del i det stora medieflödet.
I den pågående eskalerande konflikten inom ett av de mer våldsamma brottsliga nätverken har också närstående mördats. Så kallade ”felskjutningar” har drabbat grannar och en ung man sköts på väg till jobbet i hemtjänsten.
Det är naturligtvis så att det som vanlig medborgare fortfarande är en minimal risk att falla offer för en kula i gängkrigen. Men det är inte samma sak som att vanliga medborgare inte påverkas av den grova kriminaliteten. Det finns det alltid anhöriga till offren, kamrater och lärare. Morden är också ett symptom på ett samhälle som inte fungerar som det ska, där det på sina håll inte är drömmar om ett bra jobb, familj, studier och företagande som är den självklara normen. Moralen är förvriden.
När våldet allt mer flyttar ut från det som kallas utanförskapsområden – senast på onsdagen sköts en ung man ihjäl i inne i centrala Stockholm – blir det än mer tydligt att alla som bor runt en mordplats berörs. Det svek som har pågått under flera decennier mot skötsamma medborgare i miljonprogramsområden – genom att låta påskina att det är en försumbar risk med den grova brottsligheten – blir nu uppenbart för alla.
Regeringen har sedan tillträdandet haft bekämpandet av den grova brottsligheten som prioriterat område. Nya lagar har kommit till och är på väg att införas. På torsdagen presenterade statsministern och justitieministern pågående och kommande satsningar på området. Exempelvis ska anslagen till polisen öka från 37 miljarder kronor 2023 till 47 miljarder kronor 2026. Kriminalvårdens anslag ökar från 14 miljarder kronor till nära 23 miljarder kronor. Säkerhetspolisen, åklagare, domstolar och brottsoffer ska också få mer pengar.
Det är lika behövligt som det är senkommet. Samtidigt är det pengar skattebetalarna absolut helst hade sluppit att betala. Det är roligare att köpa gungställningar till barn än att lägga pengar på att bygga celler till grova brottslingar.
Kommer höjda budgetar då att ge effekt? Det blir förhoppningsvis bättre med mer pengar än med mindre. Förutsatt att myndigheterna klarar av att använda dem effektivt. Och med fler verktyg åt polisen och striktare lagar kan säkert fler dömas och sättas i fängelse. Om gärningsmännen nu är straffmyndiga.
Men att vända trenden för grov brottslighet när den har etablerat sig är svårt. Den just nu mest uppmärksammade konflikten, med en splittring inom det brottsliga nätverket Foxtrot som har förgreningar till Turkiet, påminner en del om tidigare så kallade mc-krig. Dock är det här ofta smågrabbar som utför dåden och drabbas av dem – när det inte är anhöriga eller helt utomstående.
Hur brottsligheten ska förebyggas och knäckas på sikt, hur den (brist på) moral som får människor att begå brott ska kunna påverkas, det är frågan alla söker svaret på. Eller, alla vet att stabila familjer som upplever sig som en del av och agerar som en del av det svenska samhället är bra. Hur det ska skapas där det saknas är däremot betydligt svårare att svara på.
En förutsättning för alls kunna nå dit är dock att de nu existerande grova brottslingarna sätts bakom lås och bom. Men ingen ska räkna med något annat än att den grova brottsligheten och de brutala våldsdåden kommer att fortsätta i stor omfattning i Sverige under överskådlig framtid. Det vore, för att använda ett numera populärt ord, naivt.