Annons
Ledare

Josefin Utas: Det är munkavle som är det verkligt farliga

Våld är farligare än ord. Ordens frihet ska vi vara rädda om.
Josefin Utas
Gästkrönika • Publicerad 16 augusti 2023
Josefin Utas
Detta är en personligt skriven text i Trelleborgs Allehanda. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Låt orden strömma fritt.
Låt orden strömma fritt.Foto: Scanpix

I västvärlden har vi demokratier, för att vi har en övertygelse om att fria utbyten av fakta, argument och åsikter är bäst för att skapa fredliga och välmående samhällen som kan utvecklas. Det är oroande att dörren till fria samtal nu stängs allt oftare. Vi behöver påminna varandra om att alternativet till yttrande- och åsiktsfrihet är betydligt värre.

Alltmer i samhället kretsar kring enstaka uttalanden. Med hänvisning till att de ”kränker” människor, skadar människor, ja till och med att ord skulle vara lika illa som våld, framförs kritik med slutsatsen att uttalandena aldrig borde ha fått göras.

Annons

Exempelvis har Socialdemokraterna på sistone krävt att statsministern ska se till att avsätta folkvalda i deras samarbetsparti, Sverigedemokraterna, på grund av vad de skrivit. Även om man inte gillar eller håller med om det som sägs ska man komma ihåg att just yttranden, åsikter och samtal är själva grunden i de folkvaldas uppgift.

Det är en milsvid skillnad mellan att kritisera någons åsikter eller argument, jämfört med att kräva eller utpressa dem till att hålla tyst. Frågan är: Om det inte är med ord man ska kritisera någon som man tycker gör fel eller har fel, hur ska det ske då?

Man kan hota eller utpressa personers arbetsgivare, för att de ska tvinga sina anställda att inte säga vissa saker på sin fritid, för att de annars blir av med jobbet. Lite som Socialdemokraterna nu agerar. Detta sker redan och har fått ett eget namn, ”deplattformering”.

Annars kan man ta saken i egna händer och hota eller ge sig på människor med våld om man anser de har fel eller borde vara tysta. Man kan också driva på auktoritära lagar, som helt förbjuder det man inte önskar ska sägas. Det leder till en evig, kanske även blodig, dragkamp om vems åsikter som ska tillåtas respektive förbjudas.

Är detta verkligen sådant vi vill se mer av?

Att säga sin åsikt om saker med ord, även uttrycka känslor som ilska, frustration eller sorg, är en ventil för människor, men även för samhällen som helhet. Fritt tal är också som ett vaccin. Mer prat, mer kritik och meningsutbyten är att öva tolerans och att lösa saker medelst tal, ord och en intellektuell process. Det skyddar oss mot framväxt av totalitära tendenser och i förlängningen en totalitär stat som bestämmer vad enskilda får säga och tycka.

Om människor vet att de kan påverka genom att argumentera och delta i det demokratiska systemet behöver de inte ta saken i egna händer eller använda våld.

Det vi borde oroa oss mer för än kritik från diktatorer i andra länder eller för att någon blir arg eller sårad, är att befolkningen inte längre stödjer grunderna i vårt statsskick, demokratin. Munkavle på befolkningen är det stora hotet.

Josefin Utas är samhällsdebattör, tidigare verksam bland annat som Slöseriombudsman på Skattebetalarnas förening

Annons
Annons
Annons
Annons