Det är hög tid att våga prata om det

Men ungdomar beter sig förstås sällan exakt som sjukvården rekommenderar. På tisdagen presenterades UngKAB09, en stor undersökning där drygt 15 000 svenska ungdomar i åldrarna 15–29 år svarat på frågor om sexualitet, risktagande och behovet av stöd och kunskap.

Den mest iögonfallande nyheten, att endast en av tre ungdomar använde kondom vid det sen­aste samlaget, bör nog tas med en nypa salt. Omkring hälften av ungdomarna nämnde också att de hade en fast partner som de litade på, vilket sannolikt påverkat kondomanvändningen.

Men stora delar av resultaten är deprimerande läsning. Nästan hälften – 46 procent – av de unga kvinnorna säger att de utsatts för sexuella handlingar mot sin vilja. Över hälften av dem som svarat ansåg att de inte fått tillräcklig kunskap om könssjukdomar och hiv i skolan. Omkring 40 procent hade inte fått tillräcklig information om kondomer.

Skolornas undervisning varierar kraftigt i kvalitet – bra undervisning bärs ofta upp av enstaka eldsjälar. Dessutom är ungdomsmottagningarna för få, de har ojämn bemanning, dåliga öppettider och vänder sig nästan uteslutande till kvinnor.

I Sverige är inställningen till ungdomars sexualitet i allmänhet ganska avslappnad. Det är ytterst få i den offentliga debatten som predikar avhållsamhet eller en strikt sexualmoral – snarare brukar diskussionerna handla om hur ungdomarna ska få stöd, så att de klarar av att värna hälsa och känsloliv. Den ökade sexuella friheten, inte minst för unga kvinnor, är i grunden något positivt.

Men det betyder inte att de destruktiva sidorna av ungdomarnas sexualvanor bör ignoreras. Sverige har de högsta abortsiffrorna i Norden – och antalet fall av klamydia har ökat markant sedan slutet av 1990-talet.

Samtidigt som det är möjligt att hitta skildringar av sexualitet överallt – i tv-serier, filmer, reklam, böcker – tycks det finnas ett stort behov av fakta och diskussioner.

Enligt UngKAB09 efterfrågar ungdomarna själva bättre undervisning på området. De vill ha fler lättillgängliga ungdomsmottagningar, mer kunskap om hiv och könssjukdomar och mer djuplodande diskussioner om relationer.

Det borde vara läge för Sverige att inspireras av Finland. Där är det lärare med särskild kompetens inom sex och samlevnad som håller i under­visningen – som har lyfts upp som ett eget ämne. I Finland har man också kunnat se att en förbättrad undervisning lett till färre fall av könssjukdomar.

Det är förstås omöjligt att informera bort alla typer av slarv och riskbeteende. Men en professionell sexualundervisning i skolorna kan åtminstone ge de unga goda förutsättningar att fatta kloka beslut.