Den som sparar ska beundras, inte plundras
Socialdemokraterna har via en arbetsgrupp med finansminister Magdalena Andersson i spetsen lanserat en ny ”miljonärsskatt”. Exakt vad den innebar presenterades inte på DN Debatt 28/5. Den som läser rapporten ”Underlagsrapport från partiets arbetsgrupp ”Fördelningspolitik för jämlikhet och rättvisa” får dock mer kött på benen. Innehållet: Återförande av förmögenhetsskatt, kapitalskatt – men med tak. Högre skatt på utdelningar, kapitalinkomst för småföretagare. Höjd skatt på onoterade aktier. Tak på Investeringssparkonto, ISK. ”ISK ska begränsas kraftigt.”
Taket på kapitalskatten torde betyda att Socialdemokraterna är medvetna om risken med att ge sig på de riktigt stora företagsägarna. Det blir tydligt att skatterna i huvudsak inriktar sig främst mot en bredare grupp samhällsmedborgare som under flera decennier av arbete, företagande, investeringar och sparande fått ihop en slant. Medborgare som har bidragit till samhället och skapat sin egen trygghet. Dem ska socialdemokraterna klämma till. Det skickar signaler till yngre att det inte är viktigt att spara och investera.
”Alla ska plattas till. Det är en förödande och amoralisk samhällsmodell.”
Att en arbetande svensk som planerar för sin pension får ihop minst en miljon kronor i sparande i aktier och fonder är inget konstigt, tvärtom räcker det inte särskilt långt att försörja sig på. Och att det är personer med någon eller några miljoner hopsparade eller som resultat av en försäljning av ett företag som sålts vidare, som ska betala S-skatterna står klart.
Rapporten noterar att ”Över 40 procent av dessa tillgångar innehas av individer med 3,5 miljoner kronor eller mer placerade på sitt ISK. Det uppfyller inte syftet med ett enkelt sparande för vanligt folk när så höga individuella belopp undantas konventionell beskattning.”
Nu är det inte så att ISK är undantaget beskattning. Investeringssparkontot var en innovation som Alliansregeringens genomförde. Den nya sparformen skulle underlätta sparande i aktier och fonder, göra det enklare att deklarera. Det blir en form av förmögenhetsskatt i utbyte mot att man slipper deklarationstrassel och kapitalskatt direkt på utdelningar och realisationsvinster. Reglerna har förändrats flera gånger och schablonintäkten på ISK har nu ett golv på 1,25 procent som beskattas med 30 procent. Det gör att ISK inte självklart är skattegynnat eftersom innehavet blir beskattat alldeles oavsett om det stiger i värde eller inte.
Det är inga ohemula summor att ha fått ihop några miljoner kronor efter många år av lyckat företagande, investerande, risktagande och sparande. Det borde snarare vara så att staten såg till att fler bygger den tryggheten åt sig – och det genom att bidra till samhället längs vägen. För det är vad företagande och investeringar gör. Det är bra att Sverige har ett utbrett privat aktiesparande som i förlängningen gör det möjligt för fler företag att få kapital den vägen. Det finns avarter av icke välfärdsskapande spekulation, det är inget att hymla om, men den grundläggande funktionen av kapitalmarknaden fungerar. Fortfarande får många innovativa bolag riskkapital den vägen.
Man kan avfärda Socialdemokraternas utspel som politisk vänsterpopulistisk taktik. Gör inte det misstaget. Det ligger i modellen att man ska binda medborgarna till den stora socialstaten. Det står också tydligt i arbetsgruppens rapport: ”En viktig skillnad mellan den socialdemokratiska frihetssynen och den liberala, är att vi inte nöjer oss med att alla i teorin har samma medborgerliga rättigheter. Vi eftersträvar jämlika och rättvisa utfall.”
Med andra ord: alla ska plattas till. Det är en förödande och amoralisk samhällsmodell.
Jaga gärna svartarbete och fuskare. Där finns en del att göra. Men som med svenskt skattetryck jobbar vitt, deklarerar sina inkomster och ändå sparar och investerar ska beundras, inte plundras.
Petter Birgersson är ledarskribent
