Petter Birgersson: Den sekulära staten är det bästa vi har

Stiftelsen Doku har talat med 31 företrädare för moskéer i Sverige. Till dem ställdes frågan om Sverige ska förbjuda koranbränningar. Det kom dessutom en följdfråga: ”Ska Sverige också förbjuda andra handlingar som skändar, provocerar och förolämpar islams och muslimers symboler och heliga värderingar?”

30 av 31 svarade ja på båda frågorna. Enligt Doku angav företrädarna en mängd exempel på sådant som bör förbjudas, yttrandefrihetsinskränkningar som går långt utanför vad som är förenligt med liberal demokrati: ”Det måste finnas en lag om att man inte får skoja om och håna religioner.” ”Ett förbud vore perfekt, man ska inte få förnedra och kränka människors religiösa känslor.” ”Inget som är heligt får kränkas. Det ska förbjudas.”

Medan det finns argument för att bränning av en bok i sig är en usel symbol för yttrandefriheten, så finns det inga goda argument för att vissa tankegångar eller skrifter ska anses så heliga att de inte ska omfattas av yttrandefrihet. Inte om man är demokrat.

Religiösa företrädare bör betänka att det är de grundläggande friheterna som gör det möjligt att samla en församling till mässa, att läsa högt ur den bok man anser helig, liksom att tillbe gudar och profeter vars yttranden andra kan anse vara stötande. Eller att i bönelokalen dela upp deltagarna efter kön.

Den sekulära staten och de grundläggande friheterna är en förutsättning för dessa verksamheter. Det är lika tillåtet att bränna en bok som att protestera mot den som gör det. Det är lika tillåtet att läsa högt ur en bok som det är att protestera mot det budskap som förmedlas i den.

Regeringen ska nu utreda om ordningslagen bör ändras så att även nationella säkerhetsintressen ska kunna avgöra om ett tillstånd för allmän sammankomst inte ges. Det är en sådan inskränkning av yttrandefriheten som diskuterades på denna ledarsida den 21 juli. Lagen har redan sådana inskränkningar – och en av dem tillämpades under pandemin då offentliga sammankomster begränsades på grund av smittspridningsrisk. En annan är i händelse av krig – där vi i dag befinner oss mellan fred och krig då vi tydligt ställt oss på Ukrainas sida mot Ryssland. Det är aldrig önskvärt med vidare inskränkningar, men det är rimligt att utreda om den nationella säkerheten också ska utgöra ett sådant undantag.

I ett första steg är det lämpligt att invänta vad Högsta förvaltningsdomstolen säger om ett av de fall där polisen fått bakläxa i förvaltningsrätten för att inte ha gett tillstånd till allmänna möten där koraner avsågs att brännas. Beslutet blir avgörande för polisens rätt att neka tillstånd i liknande fall. Då vet alla var dagens lagstiftning står i frågan. Det borde också domstolsvägen prövas om det är rätt att polisen anvisar till en annan plats än det som anges i ansökan.

De religiösa företrädare som ropar efter långt vidare begränsningar av svensk yttrandefrihet bör vara medvetna om att lagarna i själva verket skyddar dem.

Staten skyddar er och era rättigheter till att samlas och yttra saker, men också andras motsvarande. Ni får protestera mot dem och deras tankar. De får protestera mot er och era tankar. Det är i huvudsak den kommunikationen statsminister Ulf Kristersson och socialminister Jacob Forssmed – också ansvarig för civilsamhällesfrågor – ska ha i kontakten med muslimska samfund. Imamer som verkar i Sverige borde förstå det och förmedla det till sina internationella vänner, om de vill Sverige väl.

I få andra länder – om ens något – är skyddet så starkt för människor med olika religiösa tillhörigheter, kön och sexualitet som i Sverige. Eller för människor med olika åsikter om just de ämnena. Det är något att vara extremt stolt över, det är kärnan i vår moderna sekulära demokrati. Det är vad vi ska försvara.

De 57 muslimska och islamistiska länderna i organisationen OIC som för kampanj mot Sverige, även genom FN, har däremot samtliga en lång väg att vandra när det kommer till sådana mänskliga rättigheter.