Den orangea evolutionen

Så stod ministrarna äntligen på podiet. Den församlade journalistkårens huvuden lyftes. Så där var de ändock. Det skulle ej bli besvikelse denna Alliansdag såsom den förra och många Alliansdagar förut.

Tunnel mellan Helsingör och Helsingborg. Nya stambanor för tåg mellan Sveriges stora städer. Mer tunnelbana i huvudstaden. 100 000 nya bostäder. Statsminister Fredrik Reinfeldt och hans tre allianskompanjoner bjöd i en tältföreställning i Visby på en presentation av hur Sverige ska byggas de kommande 20 åren.

Gammalt motstånd mot nya banor lämpliga för höghastighetståg har övergivits. Plötsligt är kostnaden inget problem – trots att järnvägsspår kostar en miljard kronor per mil.  Den höghastighetstågssatsning finansminister Anders Borg har kallat ”robust olönsam” är nu inte bara möjlig utan också ett sätt att stärka tillväxten i hela landet. En osentimental kapning av en miljöpartistisk hjärtefråga.

Hur lönsamma nya stambanor är tvista de lärde om. Ett alternativ är att koncentrera investeringarna på att bygga bort kapacitetsbristen i det existerande nätet. Men järnvägens popularitet har vuxit och snabba förbindelser mellan de största svenska städerna och ut i Europa anses vara framtidens modell. Tåget ska köra förbi flyget. Bilen ska ställas.

Miljömässigt är tåget i många fall att föredra framför alternativen – men förespråkarna bortser ofta från de miljökostnader som är förknippade med tåget. Hallandsåsbygget är ett förödande exempel, och även om man lärt sig av det bjuder svensk geografi på många fysiska hinder för järnväg. Samtidigt finns ett stort underhållsunderskott i det befintliga asfalterade vägnätet, där merparten av transportarbetet sker.

En blick över Sveriges geografi räcker för att förstå att järnväg är utmärkt på vissa sträckor. Liksom att annan typ av spårbunden trafik är en förutsättning för storstädernas utveckling. Men Sverige är annat än storstad. Ingen politiker vinner i dag poäng på att tala högt om bilens plats, men den kommer att vara en väsentlig del och nödvändighet för merparten av Sveriges befolkning.

Alliansen vill med ”Sverigebygget” visa att man är med på banan. Till skillnad från oppositionens eländesbeskrivningar av tillståndet i Sverige så försöker Alliansen med en konstruktiv utgångspunkt. Så långt är allt väl.

Genomförandefasen är dock komplicerad. En särskild förhandlingsperson ska vara den som får med kommunerna på medfinansiering. Det kommunala planmonopolet ska luckras upp. Skatt på kommersiella fastigheter som drar nytta av infrastrukturinvesteringarna införas. Det lär inte vara allt igenom populära grepp i kommunhusen.

Återstår att se vad ministrarna får för respons av sina partikollegor ute i landet. Och inte minst: hur väljarna reagerar.