Den globala arbetslinjen

Den borgerliga regeringens uppgörelse med Miljöpartiet gällande arbetskraftsinvandringen har gjort det lättare för utomeuropéer att få arbetstillstånd i Sverige. I och med avskaffandet av den statliga behovsprövningen fick företagen ökade möjligheter att anställa globalt, under förutsättning att gällande kollektivavtal följs. Reformen ökar hoppet om fortsatt utveckling och välfärd på en arbetsmarknad präglad av matchningsproblem och en växande andel äldre.

På söndagens Brännpunkt i SvD skriver Fredrik Johansson, analys- och policychef på Stockholms Handelskammare, att arbetsmarknadsreformen har haft stor betydelse för näringslivet. Bland annat har den möjliggjort att 2 500 IT-specialister, i huvudsak från Indien, kunnat anställas i Stockholm. Bristen på just kvalificerad IT-personal är skriande stor i Sverige men trots det kritiseras reformen.

Från LO-håll finns en rädsla att utomeuropeisk arbetskraftsinvandring ska leda till lönedumpning. 38 procent av de utomeuropéer som anställdes i Sverige 2011 hade någon form av högre utbildning eller specialistkompetens, men det är främst de resterande 62 procenten som oroar. Bland dessa finns ett antal uppmärksammade fall där oseriösa arbetsgivare lurat människor till Sverige, med löften som visat sig ligga långt ifrån vad som mött dem på plats.

Naturligtvis ska villkoren på förhand vara kristallklara för de personer som vill flytta till Sverige för att förbättra sin livssituation. Rätten att anställa får aldrig omvandlas till rätten att utnyttja. Det är därför rimligt att de erbjudanden om arbete som ligger till grund för anställning blir bindande för företagen. Att införa stickprovskontroller på att villkoren följs är också motiverat.

Bakom LO:s oro finns en gammalmodig och protektionistisk syn på arbetsmarknaden. Att helt enkelt så långt det går vilja verka för att jobb i Sverige ska gå till svenska medborgare. Men ett system med fackligt veto gällande utomeuropeisk arbetskraft, eller en återgång till statlig behovsprövning, skulle missgynna svensk ekonomi. LO:s välslipade danspartner S vacklar än så länge i frågan, och vi får hoppas att Stefan Löfven så småningom landar rätt.

Att Sverige behöver få in kompetens utifrån är det knappast någon som ifrågasätter. Det ter sig därför bakåtsträvande att strypa inflödet av utomeuropeisk arbetskraft genom snårig byråkrati. Vidare tjänar 64 miljoner arbetande människor i världen, enligt en uppskattning från Internationella arbetsorganisationen (ILO), mindre än två dollar per dag och att bygga murar mot människor i utvecklingsländer som söker bättra sitt välstånd duger inte. Det Sverige behöver är en fortsatt global och öppen arbetslinje.