Demokratin är folkets
De omfattande protesterna över stora delar av Ryssland till stöd för oppositionsledaren Aleksej Navalnyj visar ett folkligt vrede mot Putinregimen.
Navalnyj som överlevde regimens mordförsök reste tillbaka till Ryssland, helt medveten om att Putinregimen skulle svara med att fortsätta sina häxprocesser mot honom. Navalnyj satte därmed ny fart på sin proteströrelse och väckte ett mod hos en mängd sympatisörer. Putins poliskår grep flera tusen personer. Bilder och videor spreds över sociala medier med kvinnor som sparkades ner av polis och barn som greps. Men också på människor som svarade mot regimen på ett sätt som måste skaka om även Vladimir Putin. När polisen möts av snöbollar och folksamlingar som inte flyttar på sig, visar det hur starka känslorna och övertygelsen är, vilket sätter press på Putin. Hur mycket våld är Putin beredd att svara med? Tyvärr får utgångspunkten vara att en auktoritär ledare som känner makten och marken svikta under sig ofta väljer att svara med kraft för att inte visa sig vek.
Hur stort stödet är bland ryssar i allmänhet är svårt att avgöra, men uppenbart är att många unga – inte minst i storstäderna har fått nog. Att protesterna spred sig till många platser över Ryssland måste ha skakat om även Kreml.
Protesterna i Ryssland påminner om dem i grannlandet Belarus/Vitryssland. Här har diktatorn Lukasjenka hållit emot i många månader, också genom att söka stöd från Putin. Kraften i motståndsrörelsen där har med all säkerhet inspirerat även i Ryssland.
Drygt 30 år efter resningarna mot kommunistregimerna runt om i världen och ett decennium år efter resningarna i Mellanöstern, vet vi mer än väl att utgången av folkligt motstånd inte alls är given. Det är svårt att föreställa sig att Putinregimen ska falla. Men om det inte har varit tillräckligt tydligt för omvärlden tidigare står det allt mer klart vilken typ av regim Vladimir Putin och hans kumpaner utgör. En vek attityd till Putinregimen är aldrig acceptabel. För Rysslands och ryssarnas skull måste solidariteten vara fullständig från omvärlden. De så kallade fredsrörelser i Sverige som talar om lika ansvar för spänningarna säljer sig till Putinregimens propaganda.
Från USA har vi den senaste tiden matats med bilder från stormningen av Kapitolium och en efterföljande diskussion om hur lättstörtad demokratin är. Det ger lätt intrycket av att mobben, pöbeln, uppeldad av en ledare, utgör hotet mot demokratin. Men det handlade om en aggressiv minoritet, inte om en folkligt bred aktion.
Händelserna i Ryssland blir i detta en påminnelse om att kraven på demokrati utgår från folket. Demokratin är till för medborgarna, inte för staten, inte för politikerna, inte för medierna. Demokratin finns inte till för att skydda institutionerna. Det är institutionerna som finns till för att på medborgarnas uppdrag skydda demokratin från makthavare som tar sig för stora befogenheter.