Demokratierna är starka tillsammans
Det är i nyanserna allvaret understryks. När överbefälhavaren talar om att försvarsmakten inte utesluter någonting görs det med ord om att man följt hur Kreml sedan i höstas sett till att all kapacitet nu är på plats för att Ryssland ska kunna välja att agera hur det vill. Inklusive fullskalig invasion av Ukraina.
Sverige förbereder sig för alla typer av utfall. Överbefälhavaren meddelade: ”Det är hårt fokus på Ukraina och vad Ryssland gör där. Men det kan också bli andra typer av ageranden och vi är beredda på det.”
Statsminister Magdalena Andersson talade om sina möten inte bara på EU-nivå utan också om de nära kontakterna med Nato och ”vännerna USA, Kanada och Storbritannien.”
Det är på det viset inget tvivel om var Sverige hör hemma och att det är nu den demokratiska västvärldens sammanhållning och solidaritet prövas. Ukraina kan inte lämnas ensamt, vem lämnas då ensam nästa gång?
Det bör också leda till slutsatser gällande nordisk sammanhållning och gemensam strategi även när det kommer till Natofrågan. Men Sveriges regering är i alla fall genom statsministern numera mycket tydlig om att det är Sverige som bestämmer sin säkerhetspolitik. Det räcker med det konstaterandet, uttalanden om att Nato-medlemskap inte skulle gagna stabiliteten och liknande bör rensas bort för gott, det tillägget signalerar svaghet och hänsyn till Kremls utgångspunkter – även om man inte förordar Natomedlemskap.
Väst ska ha respekt för Kreml och Putin. Men man ska framför allt komma ihåg att det som ser ut som styrka också är svaghet. Koncentrationen på resurser till aggressiva militära aktioner har sin grund i Putins budskap och idé om återupprättandet av stormakten. Det är inte ett bevis på Rysslands ekonomiska styrka, tvärtom. Ett ledarskap som hade styrt in Ryssland mot fortsatt närmande till väst, med ekonomisk och säkerhetsmässig gemenskap, hade sett helt annorlunda ut. Det hade också haft ett annat reellt inflytande. Väst hade lyssnat till ett demokratiskt utvecklat Ryssland och tagit landet och dess ledarskap på allvar.
Höjda gas- och oljepriser må gynna den ryska ekonomin, men just det är samtidigt ett bevis på hur underutvecklad den är och hur misslyckad Vladimir Putin är som rysk ledare. BNP per capita är ett mått som avslöjar svagheten, där ligger Ryssland långt efter Sverige och andra västländer. De västliga demokratiernas sammanlagda ekonomi är långt, långt, långt starkare än Rysslands. Sverige är inte heller så ekonomiskt litet som vi inbillar oss ibland, vår BNP är runt en tredjedel av Rysslands. Den nordiska gemensamma ekonomiska styrkan är betydligt större än så.
Lärdomen från det senaste decenniet är ännu en gång att anpassning efter aggressiva regimer med territoriella expansionsambitioner inte lugnar situationen, det ger blodad tand och tolkas som svaghet och stärkt förhandlingsposition för orimliga krav.
Väst har varit i behov av sammanhållning förr. Nu är det lika viktigt igen. Och tvärtemot vad Putin gör gällande är det också viktigt för ryssarnas framtid att väst inte viker sig för Kreml.
