Dejta först, gift er senare

Nu, säger Olofsson, ska Centern åter bli en alliansens idéspruta.

Fem arbetsgrupper har tillsatts. Välfärd, jämställdhet, miljö- och klimatpolitik, integration och tillväxt ska diskuteras med ”entreprenörskap och frihetliga lösningar” som utgångspunkt.

Det låter ju bra, men blir strax urvattnat. Vi kan aldrig acceptera att elever går ut skolan utan godkända kunskaper, säger Maud. Det låter som ett försök till imitation av Jan Björklund, minus konkreta reformförslag. Olofsson inser det säkert själv, och slänger in lite distans till regeringskollegan: hon tycker minsann att elever ska ge betyg åt sina lärare. De betygen ska ligga till grund för lönesättning.

Det är borgerlig kannibalism när den är som sämst. Orsaken är naturligtvis att alliansen består av fyra partier, varav tre vill ligga runt minst tio procent vardera och ett på minst 30 procent. Att alliansen skulle få över 60 procent av väljarna är inte särskilt sannolikt. Därför kommer partierna turas om att agera svultna kannibaler.

Färre och delvis förändrade allianspartier skulle kunna stoppa kannibalismen.

Låt Moderaterna bli ett brett allmänborgerligt parti enligt socialdemokratisk modell. Det är ändå ditåt ledande moderater själva strävar. Slå samman merparten av C och FP till ett livsstilsliberalt och frihetligt parti med individen som utgångspunkt. Här kan säkert också en och annan miljöpartist känna sig hemma. I Kristdemokraterna, som borde ta steget fullt ut till marknadsliberalt i ekonomiska frågor och konservativt i övrigt, kan såväl gammelmoderater som vissa centerpartister och folkpartister känna sig hemma.

Mixen blir inte bara regeringsduglig utan också ideologiskt spänstig och kommunikativt tilltalande.

Men partipolitiken är ingen vit duk, utan en uppsjö organisationer med rutiner, ritualer och allsköns egenheter. Folkpartister delar ut Karl Staaff-plaketter, centerpartister tågar till stämman i folkdräkt. En sammanslagning av C och FP, som nu diskuteras på flera håll, vore en plågsam process för flertalet inblandande.

Därmed inte sagt att man borde avstå. På sikt är en sammanslagning det bästa för både Sverige och alliansen. Ett starkare liberalt parti har viktiga uppgifter – i många fall väsenskilda från det borgerliga uppdrag som diskuteras på sina håll. Men börja försiktigt – med gemensamma seminarier, utbildningar och andra aktiviteter. Lär känna varandra. Ett valtekniskt samarbete 2014 kan bli en startpunkt för fortsatt närmande.

Starka organisationer byggs underifrån. Ungdomsförbund, kommunföreningar och sakpolitiska nätverk måste dra sitt strå till stacken, genom möten och dialog. Börja där, så kan det bli riktigt bra.