Annons
Ledare

Dawit Isaak – tio år utan framgång

Hans fru och barn har inte träffat honom på ett decennium. Medan barnen vuxit upp har pappa suttit i fängelse, utan rättegång. Deras pappas brott? Han skrev och var delägare i en oppositionell tidning.
Ledare • Publicerad 15 augusti 2011
Kampanj, engagemang, tyst diplomati – inget fungerar. Arkiv: Pontus Lundahl / scanpix
Kampanj, engagemang, tyst diplomati – inget fungerar. Arkiv: Pontus Lundahl / scanpixFoto: 

Dawit Isaak föddes i Eritrea, men flydde till Sverige 1987. Efter fem år blev han svensk medborgare. När Eritrea blev självständigt återvände han flera gånger dit, och blev delägare i Setit, landets första oberoende tidning.

I september 2001, när världens ögon vändes mot USA efter terrordåden där, passade Eritreas president Isaias Afewerki på att låta gripa ett antal misshagliga politiker och journalister. Sedan dess har Dawit Isaak suttit inspärrad.

Annons

Utifrån kan det verka som om den svenska regeringen inte gör sitt yttersta för att få hem Dawit Isaak till familjen i Göteborg. 2001 var Göran Persson (S) statsminister och Anna Lindh (S) utrikesminister. I flera år var det tyst. Under Laila Freivalds (S) tid som utrikesminister hördes inte mer. När Jan Eliasson (S), med ett förflutet i FN, tillträdde på våren 2006 uppstod vissa förhoppningar om att han skulle lösa problemet. Så skedde inte. Sedan kom maktskiftet 2006. Men inte heller därefter verkade det hända särskilt mycket.

Carl Bildt (M) har vid flera tillfällen sagt att han tycker att situationen är mycket allvarlig. Utrikesdepartementet försäkrar att man arbetar med frågan – men hur vill man inte kommentera. ”Tyst diplomati”, kallas det. Många som engagerat sig i Dawit Isaaks öde genom åren har argumenterat för att det börjar bli dags att inse att den modellen inte fungerar.

Sett till vad som har hänt – ingenting – är det lätt att instämma. Samtidigt är det svårt att veta både vad som egentligen har gjorts i tysthet och om detta verkligen inte har haft någon som helst effekt.

Det finns å andra sidan de som menar att uppmärksamheten kring Dawit Isaak har varit kontraproduktiv, att kampanjen för hans frisläppande har skadat mer än gjort nytta. Också detta är det svårt att egentligen veta någonting om.

Utöver alla mänskliga aspekter finns det hursomhelst ett viktigt principiellt perspektiv på fallet Dawit Isaak. Ärendet väcker frågan hur vi ser på medborgarskap, och vilket ansvar det medför. Problemet blir extra tydligt i fall som Dawit Isaak, eftersom han har dubbelt medborgarskap. Det är omöjligt för Sverige att agera i Eritrea med samma tyngd som om han enbart vore svensk medborgare. Eritrea godkänner inte svenska myndigheters rätt att agera.

Att det kan bli så här är inte obekant. Det är därför som det endast i undantagsfall ska beviljas dubbla medborgarskap; när någon inte kan bli löst från sitt gamla, till exempel.

Och det gör också frågan om Dawit Isaaks frisläppande extra svår. Därför att även om han är eritrean så är han per definition också svensk. Och när en svensk-eritreansk medborgare fängslas utan rättegång, sannolikt torteras och tio år senare fortfarande sitter i fängelse – hur agerar vi då? Rimligen med större tyngd än i andra eritreanska fall, men hur?

Kanske ska vi inte veta.

Kanske är det därför det smärtar så.

Mattias Karlsson
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons