Petter Birgersson: Därför tjatar TA vidare om kriget
Än så länge kan svenskar ta helg som vanligt, kanske planera inför påsk eller fundera på om det är trevligast att hålla sig hemma i sommar. Krig känns alltid orimligt tills det kommer. Om det ändå kommer är det alltid någon annanstans. Inte till Sarajevo. Inte till Butja. Och definitivt inte till Trelleborg.
Därför är det förstås helt onödigt att tjata om Ryssland och dess hot i lokaltidningar som denna.
Eller så är det viktigare än någonsin.
Tidskriften Foreign Policy har träffat företrädare för Estlands militära underrättelsetjänst. Budskapet från esterna är rättfram: Ryssland misslyckades med sin första plan vid invasionen av Ukraina i februari 2022. Det skulle ta tre dagar att installera en lydregim i Kyiv. Ukraina, ukrainarna och Zelenskyj stod emot och drev tillbaka ryssen. Men nu är läget annorlunda.
Ryssland har lärt sig av sina misstag, och helt slagit om till en krigsekonomi som går oväntat starkt trots sanktioner, och en tredjedel av den ryska budgeten går till militären. Moskva har ökat produktion och tillsammans med import från Iran och Nordkorea skaffat sig en sju gånger så stor eldkraft som Ukraina, enligt Ants Kivilselg, chef för Estlands militära underrättelsetjänst. Ryssland beräknas kunna producera tre gånger så mycket artilleriammunition som Europa och USA gör för Ukraina (CNN).
När civilförsvarsminister Carl-Oskar Bohlin och ÖB Mikael Bydén i samband med Folk & Försvar i februari yttrade att det kan bli krig i Sverige och att vi måste förbereda oss på individnivå, satte det igång en debatt av typiskt svenskt slag: varför skrämmas?
Samtidigt säger de estniska underrättelsecheferna till Foreign Policy att Kreml expanderar Rysslands militära kapacitet för en konflikt med Nato inom tio år. Tysklands försvarsminister Boris Pistorius har uttalat att Ryssland inom fem till åtta år kan söka konflikt med en Nato-stat (Tagesspiegel). Danmarks försvarsminister Troels Lund Poulsen har förklarat att Rysslands upprustning har gjort att Nato omvärderat sina bedömningar det senaste året. Nu kan det inte uteslutas att Ryssland inom tre till fem år testar hur väl Natos artikel fem håller (Reuters). Artikel fem är den om att ett angrepp på en medlemsstat är ett angrepp på alla.
Det är alltså inte några gissningar från upphetsade möpar (militärt överintresserade personer) på twitter/x utan bedömningar från underrättelsetjänster, Nato och ministrar i socialdemokratiskt ledda koalitionsregeringar hos våra grannländer.
Det är också mot den bakgrunden den upphetsade stämningen mellan Frankrikes president Emmanuel Macron och Tysklands förbundskansler Olaf Scholz ska ses. De två har retat varandra så till den grad att de till slut var tvungna att anordna ett möte i Berlin på fredagen, till vilket också Polens premiärminister Donald Tusk anslöt sig (Politico, AFP). Grundkonflikten handlar om Macrons tal om att egna trupper i Ukraina kan bli nödvändigt, vilket Scholz absolut inte vill se. Samtidigt som Macron pekat ut Scholz som något av en fegis har Tyskland bidragit med långt mycket mer än Frankrike till Ukraina (Kiel institute for the world economy).
De upphetsade tonläget ledande politiker emellan – liksom de inrikespolitiska striderna i Tyskland och Frankrike om stödet till Ukraina – är illavarslande på många vis. Europa måste mer än någonsin stå beslutsamt och tillsammans. Men på ett annat vis är det också upplysande att presidenter, statsministrar och försvarsministrar verkligen börjar inse vad det är Europa möter och att det inte är första gången i historien.
Och tyvärr kommer denna lokaltidnings ledarsida fortsätta att tjata om kriget och krigshotet. För hur långt bort storpolitiken än är, så är det mot lokalsamhällen och dess människor som kriget slår om det kommer.
