Dags för en riktig lösning

Ifall man ska söka asyl i Sverige måste man göra det på plats. Det räcker inte med att lämna in en ansökan på en svensk ambassad. Svensk byråkrati böjer sig inte för någon. Oavsett hur utsatt ens situation är eller vilka omständigheterna råkar vara. Det fick 24 afghanska tolkar, som arbetat för svenska styrkor i Afghanistan, erfara förra sommaren. Då lämnade de in en gemensam ansökan till det svenska ambassadkontoret vid i Mazar-i-Sharif i hopp om att få asyl i Sverige efter att svenska trupper drar sig tillbaka från Afghanistan 2014.

Det tog ett år för tolkarna att få ett svar på sin förfrågan. Nu har en arbetsgrupp bestående av representanter från olika myndigheter äntligen kommit fram till ett avgörande. Men det är knappast entydigt.

I första hand kommer tolkarna att omplaceras till en annan del av Afghanistan eller få hjälp att byta karriär. De som istället väljer att söka asyl kommer först att genomgå en prövning av Försvarsmakten. Ifall de beslutar att personen ifråga är i verklig fara kommer ansökan sedan skickas vidare till Migrationsverket. Sedan är det upp till dem att fatta beslut om asyl. Med andra ord kan tolkarna vänta sig en utdragen process där ändmålet asyl inte är en självklarhet.

Det är olyckligt att ett beslut har fattats som inte tillmäter tolkarna den betydelse de faktiskt har. Svenska styrkor skulle knappt kunna göra sitt jobb utan dem. Tolkarna fungerar som länk, både kulturell och språklig, mellan dem och lokalbefolkningen.

Deras jobb för de svenska trupperna innebär också ett stort risktagande. Dels med tanke på de ständiga farorna som det innebär att befinna sig i Afghanistans mer oroliga delar. Dels med tanke på hur tolkarna betraktas då de har valt att samarbeta med en främmande makt. Landets extremister ser de som inget annat än förrädare. Flera tolkar som har samarbetat med utländska styrkor har dödats av talibaner. Det är något som mycket väl skulle kunna drabba dem som har hjälpt de svenska trupperna. Speciellt efter att styrkorna lämnar landet nästa år.

Därför borde det vara en självklarhet att ge de involverade tolkarna asyl. Den lösning man har valt istället är långt ifrån perfekt. Inte nog med att tolkarna tvingas gå igenom två behovsprövningar, en av Försvarsmakten och en av Migrationsverket. De som beviljas asyl kommer dessutom att slussas till Sverige genom FN:s vidarebosättningsprogram med kvotflyktingar.

Genom att använda det befintliga systemet med kvotflyktingar har regeringens arbetsgrupp kommit på en kreativ utväg. Inga lagändringar eller speciella program behövs för att kunna ge tolkarna asyl. Men det kan knappast räknas som en hållbar lösning. Ifall svenska trupper deltar i nya insatser som kräver tolkar kommer problemet att behöva lösas på nytt.

Genom att politikerna överlämnat frågan till en samling byråkrater har man enbart skjutit ett allvarligt problem på framtiden.