Anela Murguz: Dags att inse – även Sverige kan drabbas av korruption
Sverige är ett av de minst korrupta länderna i världen. Men det går åt fel håll. Ännu en gång tappar Sverige i den internationella korruptionsmätningen som Transparency International gör årligen. I år sjunker Sverige från plats 5 till 6 av totalt 180 placeringar, vilket är den lägsta placeringen med svenska mått mätt. Av de nordiska länderna ligger såväl Danmark, Finland som Norge bättre till.
En placering ned kan tyckas odramatiskt. Men tappet sker efter att det under året har uppmärksammats hur den grovt organiserade brottsligheten försöker nästla sig in i olika delar av den offentliga sektorn. Inte minst har denna ledarsida tagit upp varningarna om risken för infiltration av myndigheter och kommuner, samt hur kriminella riktat in sig på välfärdsbrottslighet för att hålla sin svarta ekonomi i rullning.
Lägligt nog kommer korruptionsmätningen kort efter att en uppmärksammad granskning av Dagens Nyheter (29/1) fångat allmänhetens intresse. Reportrarna Adrian Sadikovic och Lina Lund har visat hur fastigheten som inhyser Södertälje tingsrätt ägs av en bolagskoncern som har direkta kopplingar till utpekade nätverkskriminella. Värt att påminna om är att en myndighet så sent som i höstas valde att inte etablera sig i staden på grund av risken för infiltration av just gängkriminella.
”Därför är det angeläget att agera i ett tidigt skede, än att likt frågan om gängkriminalitet vänta tills problemet blivit så omfattande att man inte vet i vilken ände man ska börja.”
Det nämnda exemplet faller kanske inte inom ramen för korruption, men illustrerar hur lätt det är för tvivelaktiga aktörer att få en fot in i samhällskänsliga verksamheter. Sverige var en gång internationellt känt för en välfärd i världsklass. Nu har välfärdssystemet i vissa avseenden förvandlats till en kassako för kriminella. Det är en omständighet som ökar risken för korruption, men som också visar hur snabbt det går att montera ned ett fullt fungerande och tillitsbaserat samhälle om man inte är tillräckligt uppmärksam på riskerna som finns.
Men i Sverige har det länge funnits en ovilja att inse vidden av problem. Hittepåbegrepp som vänskapskorruption har konstruerats, som andas en föreställning om att korruption inte är något som kan förekomma här. Det är främst en företeelse som förknippas med dysfunktionella stater i andra delar av världen.
Men den vikande trenden visar att det snabbt kan gå i fel riktning även i Sverige. Därför är det angeläget att agera i ett tidigt skede, än att likt frågan om gängkriminalitet vänta tills problemet blivit så omfattande att man inte vet i vilken ände man ska börja. En fördel i sammanhanget är att det blivit allt vanligare att tala om risken för exempelvis infiltration.
Genom att belysa riskerna – för att i ett senare skede agera – kan man förhindra utvecklingen från att bli värre.
