Sofia Nerbrand: Dags att börja demonstrera för frihet den 4 oktober igen
Idéklimatet pendlar fram och tillbaka. Ibland ”vinner” frihet över tvång och krav i säkerhetens, klimatets eller rättvisans namn, men för det mesta dominerar den starka staten. Det speglar en klassisk konflikt: Är människan god och hittar på bra saker tillsammans om tillfälle ges – eller behöver hon och hennes verksamhet tämjas med allsköns lagar, regler, kontroller och planer?
En liberal har en tämligen positiv människosyn och tror därför på individuell frihet, marknadsekonomi och öppenhet. Socialister och konservativa är mer skeptiska och ser behov av att tukta.
Uttrycken ter sig olika i olika tider. Sommaren 1976 varnade Thorbjörn Fälldin i sitt tal på centerstämman i Ystad för konsekvenserna av LO-kongressens beslut om att vilja införa löntagarfonder. Han pekade på armodet och brödköerna i kommunistländerna på andra sidan vattnet.
Men drömmen om att socialisera svenskt näringsliv dog inte inom arbetarrörelsen. Till slut kände småföretagare sig tvungna att protestera, och för i dag exakt 40 år sedan ägde den första 4-oktoberdemonstrationen rum. Svenska folket ville inte att fonderna skulle kunna ta över mer än hälften av alla aktier i de större svenska företagen. Ändå behövde motståndet manifesteras under flera år innan förslagen drogs tillbaka.
Idéer om statlig kontroll och central planering är tyvärr livskraftiga.
Nuförtiden vill Vänsterpartiet se en statlig folkbank, begränsa privat äganderätt och att ”ägandet i sig övergår till gemensamma former”. Och på tisdagen föreslog Socialdemokraterna en skatt på bankernas ”övervinster”.
Och tro inte att vänsterns prat om ”marknadsskolan” är oförargligt. De föredrar byråkrater framför entreprenörer alla dagar i veckan, och skulle gladeligen minska valfriheten om de fick majoritet.
”Säkerhetskontroller, regleringar, stödpaket och allehanda restriktioner har tyvärr blivit vardag.”
Och det stannar inte där. Politiker och opinionsbildare – från höger till vänster – ropar nu efter mer kontroll på i stort sett alla områden.
Efter ett antal år med globalisering – som har bringat välstånd och pressat ner fattigdomen på ett historiskt unikt vis – har händelser som terrorattentaten den 11 september 2001, finanskrisen 2008 och pandemin 2020 gjort att staten har tagit sig friheter på befolkningens bekostnad.
Säkerhetskontroller, regleringar, stödpaket och allehanda restriktioner har dessvärre blivit vardag.
Socialdemokraternas ambition är att ”ta tillbaka kontrollen” över välfärden och Moderaterna lovar att ”få ordning på Sverige”. Nu slår de repressiva förslagen som spön i backen: militärt stöd till polisen och mycket mer kameraövervakning. Ledande moderater säger nuförtiden att trygghet är detsamma som frihet, men det stämmer faktiskt inte med ordens innebörd.
Visst behöver du känna dig trygg när du går ut, och det är därför som staten ska ha våldsmonopol. Men verklig frihet innebär att du kan göra vad du vill – utan att staten eller någon annan övervakar eller styr över dig.
Måhända behövs auktoritära inslag för att komma till rätta med våldsvågen, men vi behöver återta ett mer frihetligt förhållningssätt så snabbt vi kan. Politikers hybris, kombinerat med väl belagda bevis för att världen är alldeles för komplex för att centralplanera, borde få fler att vilja se att pendeln svänger tillbaka.
Annars får vi frihetsälskare börja demonstrera den 4 oktober igen.
