Cirkus i bostadspolitiken

Det går att skriva under på att det är dyrt att köpa bostad och att många unga har svårt att spara ihop det som krävs. Men har då regeringen och utredaren kommit på en lösning så att fler kan köpa bostad?

Det korta svaret är nej.

I stället vill man konstruera ytterligare en myndighet som ska garantera topplån åt förstagångsköpare, ett sätt att komma runt de kontantinsatskrav som finansinspektionen satt för att dämpa riskerna på bostadsmarknaden. Låntagarna ska gå till banken som vanligt men låntagarna ska få en statlig garanti med sig.

Det låter som rena snurren. Det är rena snurren. Staten försöker med ena handen begränsa risker och med andra handen skapa en konstruktion för att komma runt riskbegränsningen. Om bostaden säljs med förlust ska den statliga garantimyndigheten överta skulden från banken. Det ska ske med ”mjuka återbetalningsvillkor” för att citera utredaren. Vid sjukdom eller andra omständigheter ska skulden skrivas av. Utredningen hoppas att en avgift på 1 procent av lånebeloppet ska täcka riskerna.

Röda lampor lyser. Var har vi läst om liknande statliga ingripanden på lånemarknaden? Hur gick det?

Så kommer förstås alla regler och regeltolkningar. Varför ska vissa få låna och inte andra? Om man ägt en liten lägenhet i Träskmark får man då inte statlig garanti till en lägenhet i Tjockhult? Får inte den som äger en liten lägenhet, bildar familj och behöver en betydligt större bostad, statlig garanti? Får den som har sparat ihop en rejäl slant ändå låna med statlig garanti eller bara den som inte sparat? Hur påverkar det priserna?

Det enkla vore förstås att överlåta till bankerna att göra en kreditbedömning och avgöra om de – oftast – unga förstagångsköparna har tillräckliga framtidsutsikter för att betala lånet. Det är rimligt att unga, färdigutbildade med nya jobb och kommande karriärer tillåts låna till en större del av ett bostadsköp än vad en äldre bostadsköpare får göra. De unga har längre tid på sig att amortera samt har högst troligt större lönehöjningar och karriärsteg framför sig. Låt bankerna avgöra riskerna!

Någon åtgärd för att öka antalet bostäder är inte detta. Grundproblemet löses inte, frågan är om något problem alls löses eller om bara nya skapas. Det är dessutom typiskt att förslaget kommer i en tid när bopriserna är mycket upptryckta samtidigt som prognosen för inflation och räntor är extremt osäker. Det bubblar illavarslande.

Det staten bör göra är att sänka skatter och ta bort hinder för byggnation. I stället kommer åtgärder som verkar än i den ena riktningen, än i den andra.

På det viset är allt som vanligt i konungariket Sverige.