Centerns lösning frälser inte KD

Ett tufft men samtidigt rimligt beslut fattat av den nya Centerledaren, som vill göra tydligt att det nu är hon som är partiets ohotade kapten.

På näringslivsposten måste Lööf ta strid för att förbättra villkoren för landets företagare och entreprenörer. Medan Anders Borg har örnkoll på rikets finanser finns det ett behov av någon som driver på för det som ska bygga framtidens Sverige. I och kring universitetsstäderna, inte minst här i Öresundsregionen, finns goda förutsättningar för att skapa många framtidsföretag. Men för att lyckas dra full nytta av storsatsningar som Maxlab-4 och ESS krävs skattekonstruktioner som drar kapital och risktagare till regionen och Sverige.

Med sig in i regeringen tog Lööf också Lena Ek, europaparlamentarikern som för tio år sedan utmanade Maud Olofsson in på mållinjen när det gällde partiledarskapet. Nu får Lena Ek sin revansch och får ta rollen som miljöminister efter Andreas Carlgren. Lena Ek har i parlamentet bland annat varit drivande i frågan om kemikalieförordningen Reach och är hedersdoktor vid Lunds Tekniska Högskola för att hon ”främjat den miljödrivna teknikutvecklingen”.

På det viset passar Ek in i den miljöprofil som Centern gärna vill ha, men knappast lyckats upprätthålla under Carlgren. Men om Ek är stark nog att genomföra det Carlgren inte klarat av återstår att se. Någon lysande mediestjärna har hon åtminstone inte varit hittills.

Då landsbygdsminister Eskil Erlandsson sitter kvar och Lööfs rival om partiledarposten, Anna Karin Hatt, fick sin portfölj utökad med den för Centern känsliga energiposten, var Lööfs ministerpussel lagt utan att Anders W Jonsson fick någon taburett. Det speglar förmodligen mer av internt maktspel än vad som är Annie Lööfs ”drömlag”.

Även om gårdagen kunde ge intrycket av att regeringen domineras av centerpartister, består alliansen av fler partier. Särskilt ett har problem, fullt i klass med Centerns.

Regeringens lustigkurre, KD-ledaren och socialministern Göran Hägglund, har allt mer tvingats låta sina skrattgropar ge efter för växande bekymmersrynkor. KD-distrikten Stockholms län och Uppsala län har öppet sagt att Hägglund bör avgå vid rikstinget i januari näst år. Stockholms stad, Göteborg och Skåne står däremot bakom Hägglund.

Den interna splittringen i KD underlättar knappast för en regering som redan har fått uppleva bekymmer med minoritetsställningen och tvingats anpassa sin politik för att få den genom riksdagen. Centerns partiledarbyte har gett det partiet ny energi och nytt självförtroende. Men om det är en Jesus KD är ute efter, är svaret inte Mats Odell.