Byggbolagens ovilja
Hög efterfrågan på en vara med låg tillgång borde leda till ökad produktion eftersom lönsamheten blir högre. Tyvärr fungerar inte denna enkla marknadslogik på den svenska bostadsmarknaden. Det är olyckligt eftersom byggföretagen borde vara en central aktör för att lösa på dagens stora brist på bostäder.
Att bygga nya bostäder kräver stora investeringar. Dessutom finns risken att de färdiga bostäderna inte går att sälja till planerat pris eftersom marknaden vänt neråt. Många byggbolag är med finanskrisen i färskt minne väl medvetna om denna risk. Förvisso drabbades inte Sverige så hårt av fallande bostadspriserna som många andra länder. De svenska byggföretagen var också mycket snabba på att dra ner på sin produktion för att därigenom dämpa effekterna av krisen.
Då borde väl bolagen vara snabba med att öka byggandet när det vänder upp igen? Särskilt som bostadspriserna i Sverige varit någorlunda stabila. Men så har det inte blivit. För att förstå det måste man analysera bostadsmarknaden närmare.
Att bostadsbristen är verklig förstår man av befolkningsutvecklingen och byggaktiviteten under det senaste decenniet. Från 2001 till 2011 växte den vuxna befolkningen i Sverige med knappt 8 procent. Under motsvarande period ökade antalet bostäder endast med 5,6 procent. Den skillnaden är ett direkt mått på hur bristen av bostäder ökat under tio år.
Förvisso behöver inte nya bostäder vara lösningen eftersom det befintliga bostadsbeståndet borde kunna utnyttjas mer än i dag, till exempel genom att göra det lättare att hyra ut bostadsrätter i andra hand. Tyvärr röstade oppositionen i riksdagen ner ett sådant förslag från regeringen i slutet av förra året.
Kvar återstår att bygga fler bostäder. Men som Hans Lind, professor i fastighetsekonomi vid Kungliga Tekniska Högskolan, visar i en nyligen utkommen rapport, så tjänar byggföretagen inte alltid på att bygga nytt trots höga bostadspriser. Det handlar om förväntningar. Byggbranschen domineras av ett fåtal stora aktörer. Om efterfrågan på bostäder går ner borde priserna också följa med. Men så är det inte utan företagen väntar istället med att sälja. Tyvärr följer av detta att när efterfrågan är stor vill inte byggföretagen öka sitt byggande av rädsla att därigenom dämpa efterfrågan och i förlängningen priserna.
Marknadslogiken ställs alltså på ända, framför allt på grund av för få entreprenörer på marknaden. Att projekt dessutom kan fastna i långa byggprocesser leder inte till att konkurrensen gynnas inom byggbranschen.
Det krävs en entreprenör, ett byggföretag, för att spaden ska kunna sättas i marken vid ett nytt bygge. Men för att nå dit måste den hårt reglerade byggprocessen förenklas och de kommunala kraven bli mer likformiga. Ökad konkurrens inom byggbranschen är den enda vägen till de billigare bostäder som skulle lösa mycket av bostadsbristen i Sverige.
