Budget i osäker terräng
En regering som saknar stöd för sin budget i riksdagen är per definition en svag regering. En sådan som avgår eller avsätts. Det har vi lärt oss det mesta om de senaste åren. Vad vi också lärt oss är att svenska socialdemokratiska regeringar ständigt återuppstår i nya skepnader. Den senaste varianten har ny statsminister i Magdalena Andersson, ny (nåja) finansminister i Mikael Damberg och inga miljöpartister. Det senare medför större frihet för regeringen att styra riket, men fortsatt begränsade möjligheter att lyckas förankra budgeten i riksdagen.
I vårändringsbudgeten som presenterades på tisdagen ligger det omdebatterade bidragstillägget till pensionärer, som Socialdemokraterna i taktiskt avseende hoppas ska sätta käppar i hjulet för Sverigedemokraternas möjligheter att enas med Moderaterna och Kristdemokraterna. SD vill ha ett liknande tillägg och om S kan peka på att SD sviker detta löfte så antas det gynna S i valet.
Det udda förslaget om att ge en tusenlapp till varje bilägare har regeringen skjutit på, det återkommer möjligen i en extra vårändringsbudget. Det gäller att hänga med i de opportuna svängarna.
Mycket av det som kommer ut som åtgärder från Magdalena Anderssons regering ser ut som desperata lapplagningar. Kompensation för höga elpriser har redan börjat trilla in på folks elräkningar. Pensionerna får ett specialtillägg utanför systemet. Pengar ska snabbt tryckas in i försvarsmakten som ska stå för konststycket att på kort tid bygga upp det som den nyss monterade ner. Polisen försöker man bygga upp, vilket visar sig vara svårare än att öppna fler utbildningsplatser.
Det är en oroande brist på stabilitet i – ursäkta klyschan – osäkra tider. Med ett fascistiskt/kommunistiskt/putinistiskt Ryssland i anfallskrig mot Ukraina och med hela väst som utmålad fiende är det dock mer befogat än på mycket länge att tala om osäkerhet. Prognoser av något som helst värde är nära nog omöjliga att göra när det kommer till ekonomiska faktorer, intimt förknippade som de är med krigets utveckling och Rysslands fortsatta väg.
Regeringen kan skriva och skicka ut penningcheckar till hushållen, men vad mer kan den åstadkomma?
Det är lätt att 2022 konstatera att svenska regeringar under de gångna decennierna har varit bättre på att förbereda sig för en upprepning av föregående kriser än för kriser av andra slag. Sveriges goda offentliga finanser förklaras med ett ekonomiskt regelverk som slogs fast för att komma ur och inte åter hamna i en upprepning av 1990-talskrisen. Med Putins krig hamnar Göran Perssons och efterföljande finans- och statsministrars hantering av de ekonomiska kriserna i nytt avslöjande ljus. Vår motståndskraft krymptes när försvaret bantades bort, vilket kostar rejält i dag att återbygga. Detsamma gäller den politiska underlåtenheten att i tid ta itu med situationen i det vi i dag kallar utsatta områden. Till det kommer energiförsörjningen som i hög grad är ett politiskt skapat haveri. Synderna går långt tillbaka i tiden.
Men S-regeringarna under Löfven och Andersson har haft tid på sig att ta fram de långsiktiga reformerna för att renovera dessa grundläggande brister. Tyvärr har det oftast slutat i hastiga svängar när en för ministrarna oväntad puckel dykt upp.
