Anela Murguz: Bruden – inte kyrkan – ska bestämma vem som leder henne till altaret
Inför höstens kyrkomöte har två socialdemokratiska kyrkopolitiker lämnat in en motion om att förbjuda brudöverlämningar i samband med vigslar. Det vill säga att brudens far lämnar över henne till brudgummen vid altaret. Syftet med förbudet är att tydliggöra riktlinjerna för verksamma präster eftersom de i dag får ta ställning till fenomenet utan någon vidare vägledning.
Men det borde över huvud taget inte vara något kyrkan har synpunkter på. Betydelsen av brudöverlämning kan nämligen variera. Medan det för motionärerna symboliserar en förlegad föreställning om att kvinnan är en omyndig ägodel som ska lämnas över till en ny, manlig förmyndare, kan det för brudparet handla om att dela ett av de mest avgörande och vackra ögonblicken man kan ha i sitt liv med sin förälder.
För Mathilda, 27, som tidningen Aftonbladet talat med, skulle det vara ett sätt för henne att involvera sin far som hon inte haft en nära relation med. Men efter att kyrkan sagt nej till brudöverlämning fick hon möta upp sin blivande man på egen hand. Något som onekligen måste kännas lustigt när man själv vill bli ledd av sin far.
”Det är till skillnad från brudöverlämningar något som på allvar hotar enskilda personers fri- och rättigheter och rullar tillbaka jämställdheten.”
Det uppstod en liknande diskussion när kronprinsessan Victoria ville lämnas över vid altaret av sin far kung Carl XVI Gustaf när hon gifte sig med prins Daniel år 2010. Men eftersom brudöverlämning kommer från USA, även om den förekommer även på andra håll i världen, ansåg Svenska kyrkan att det stred mot svensk tradition. I stället blev det ett slags kompromiss där kungen ledde kronprinsessan halvvägs, innan prins Daniel tog över.
Kronprinsessparets önskan influerar nog många svenska brudpar än i dag när de planerar för sitt drömbröllop. I de allra flesta fall handlar det alltså om vuxna kvinnor som av egen, fri vilja vill ledas till altaret av sin pappa, för att gifta sig med en partner som de själva har valt. Hur kan det ens vara ett problem? Särskilt när det finns tusentals människor i Sverige som inte får gifta sig med vem de vill.
Exakt hur många i Sverige som lever i äktenskap som de tvingats till är oklart. För att få reda på hur utbrett problemet är har Jämställdhetsmyndigheten fått i uppdrag att göra en kartläggning av bland annat förekomsten av tvångsäktenskap, som pågår i detta nu. Men redan för 15 år sedan uppskattade dåvarande Ungdomsstyrelsen (i dag Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor) att omkring 70 000 personer i åldersgruppen 16 till 25 år inte helt fritt kan välja vem de vill gifta sig med.
Det är till skillnad från brudöverlämningar något som på allvar hotar enskilda personers fri- och rättigheter och rullar tillbaka jämställdheten, och lär inte upphöra om Svenska kyrkan skulle bifalla motionen i höst.
Det vore rimligare om uppmärksamheten kunde riktas åt verkliga samhällsproblem, i stället för en tradition som inte skadar någon annan än den som övertolkar symboliken i den. Och en kyrka, som strävar efter att vara i takt med samtiden, bör inte ha synpunkter på hur ett brudpar vill ha sin vigsel.
