Brotten är ett allvarligt hot mot näringslivet
”Brottsligheten gräver sig allt djupare under ytan och begås mer i det dolda genom legala företag, infiltration och penningtvätt av brottsvinster.” Så säger Linda H Staff, ordförande i nationellt underrättelsecentrum (Nuc) i ett pressmeddelande från polisen. Det är en kärnfull och illavarslande sammanfattning av det budskap som kommer fram i Nucs färska rapport om organiserad brottslighet i Sverige.
Rapporten är särskilt intressant då tolv centrala myndigheter, med allt från polisen till Skatteverket och Försäkringskassan, medverkar i den. Just svårigheterna att arbeta över myndighetsgränserna är en anledning till att den organiserade brottsligheten har kunnat nästla sig fast så brett och djupt i Sverige.
Myndigheter som inte utbyter information med varandra gör att brottslingarna både kommer undan och kan lura flera. Med utbyte av information och gemensamma ansträngningar blir statens motvapen så mycket starkare.
Brotten i sig bygger på vad man kan kalla en naiv stat. Tilliten mellan medborgare och myndigheter var en avgörande del i de skattefinansierade trygghetssystemen. Den tilliten är sedan länge rejält urgröpt. Det betyder att skattepengar går till brottslingar och att medborgarna som har betalat till staten i utbyte mot extra trygghet blir bestulna på sina försäkringspremier.
Det som på byråkratspråk kallas ”Angrepp på utbetalande system” handlar om att kriminella pumpar pengar från skattebetalarna. De direkta läckagen från de offentliga välfärdssystemen beräknas ligga mellan 11 och 27 miljarder kronor per år. Bedrägerierna riktade mot assistansen är ett av de mer omtalade. Den brottsverksamheten tömmer inte bara staten på skattepengar utan gör också att personer för vilka assistansen är avsedd blir hårdare granskade av myndigheter och att resurserna till dem minskar. Andra utsätts för vanvård av oseriösa företag.
Att använda företag som en del i brottsligheten är vanligt. Det ger en legal yttre fasad som kan lura myndigheter, andra företag och privatpersoner. Att tvätta pengar från illegal verksamhet genom att sätta upp bolag är en klassiker. Det är vanligt att man använder sig av så kallade målvakter för att dölja vilka som egentligen står bakom. Konkurser och rekonstruktioner med utnyttjande av lönegarantier är ett annat utbrett fusk, liksom anställningsbidrag i olika former.
Rapporten talar också om hur utländsk arbetskraft utnyttjas och att brottsligheten ofta kopplas till europeiska brottsnätverk. Vissa branscher är särskilt utsatta. Krogbranschen är ofta utpekad, men det finns betydligt fler varianter. Det är inte enbart smuggling av narkotika och vapen som är ett problem – också avfall körs över gränserna. Just avfallshantering har blivit en populär aktivitet i kriminella kretsar. Den fria rörligheten i EU har i hög grad även inneburit stor rörlighet för kriminella.
Paradoxen blir att om den fria rörligheten ska kunna försvaras måste också kontrollerna vässas betydligt. Här behöver tullens befogenheter öka ytterligare och samarbetet med andra myndigheter utvecklas. Det gäller också över landsgränserna och inom EU. Från encrochat – där europeisk polis kom åt kriminellas krypterade konversationer – vet vi hur avgörande sådant arbete kan vara för att klämma åt de grövsta brottslingarna.
För det hederliga näringslivet är kriminell verksamhet ett hot på flera sätt. Vanliga företag kan utsättas för rån, bli utpressade på typiskt maffiamanér, de kan luras in i affärer med bolag med onda avsikter, dras med i planerade konkurser eller på andra sätt direkt förlora pengar. Men en utbredd kriminell verksamhet sätter också konkurrensen ur spel och medför hårdare myndighetskontroller som tar tid från affärsverksamheten. Det riskerar också medföra att allmänhetens och politikens inställning till privat näringsverksamhet försämras. Alla är faktorer som över tid kan slå hårt mot företagande på alla nivåer. Ett svagare näringsliv gör ett ofriare och fattigare Sverige.
Den organiserade brottsligheten är onekligen systemhotande. På flera nivåer.
