Bra med näsbränna på börsen
Spekulation av pyramidspelslag är en lika kittlande som farlig del av marknadsplatsen, om det så handlar om de välkända holländska tulpanlökarna eller om nutidens digitaliserade handel med instrument som få begriper sig på. Det senaste exemplet är att mindre investerare, privatpersoner, använt sig av de metoder som stora hedgefonder och andra aktörer sedan länge har som sina. På nätforumet Reddit har småinvesterare genom köprekommendationer drivit upp kurserna i ett antal bolag som spelförsäljaren Gamestop, bioföretaget AMC (som köpte SF 2017) och finska telekombolaget Nokia. Samordnade köp från småsparare har tvingat stora hedgefonder att storköpa aktier för att stoppa hisnande förluster. Grunden för vändningarna har varit faktiska händelser, som att en ny välkänd ägare gick in i Gamestop och köpte en stor del av aktierna. Det skapade grunden för en tro på att bolaget skulle göra en omställning och räddas från undergång. Men därefter löpte aktiepriset amok.
Är det bara total galenskap? Är det farlig marknadsmanipulation? Kräver det att marknaderna ska regleras hårdare? Ska vanliga människor straffas mer om de tillsammans försöker påverka ett marknadspris? Kommer det att skada förtroendet för börsen? Kan det utlösa en ekonomisk kris?
Till vissa delar kan det vara lite av varje. Men i hög grad tydliggör det vilka metoder större aktörer sedan länge har använt.
Att spekulera i upp- och nedgångar på börsen kan göras på många sätt. Den som är tillräckligt stark kan använda metoder som trycker upp eller ned kursen på ett sätt som får andra aktörer att tvingas köpa eller sälja aktien för att rädda sig undan förluster. Den store utlöser en lavin som de andra mindre måste springa undan av rädsla för att drunkna. Oftast ligger det någon form av analys bakom agerandet. En hedgefond – tänkt att ge avkastning oavsett hur aktiemarknaden som helhet går – kan se att ett bolag inte är värt priset det handlas till på börsen. Genom att betala en slant för att låna aktier av andra ägare och sälja dem vidare i förhoppning om att vid ett senare tillfälle återköpa dem mycket billigare och då lämna tillbaka dem till ägarna som lånat ut dem, går det att tjäna pengar på att aktiepriset sjunker på börsen (blankning). Den spekulationen kan göras än mer riskfylld genom att sälja aktier som man egentligen inte ens har lånat (nakenblankning). Med stora blankningsaffärer blir utbudet av aktier till salu stort och om det inte finns någon motsvarande stor köpare sjunker kursen för de senast sålda aktierna. Det gör att tillvägagångssättet också kan användas för att skrämma i väg andra investerare som säljer för att undvika förluster, de tvingas haka på blankaren och priset sjunker ytterligare. Ofta kommer småsparare i kläm i sådana aktioner. Man kan se värdet av de egna besparingarna rasa och sälja billigt för att rädda sina tillgångar. Till sist skapar det en möjlighet att köpa en rejäl andel av bolaget till ett lägre pris, blankaren kan ta ta hem sin vinst och småspararna kan stå där som blåsta förlorare.
Men blankandet är inte riskfritt. Om kursen stiger, normalt på grund av en händelse som att bolaget i fråga får ett stort oväntat och mycket lönsamt kontrakt, hamnar den som har blankat aktien i en svår sits. Blankaren måste nu köpa tillbaka aktier. Men efter det fina kontraktet är det få som vill sälja och köparna får nu betala rejält och kanske i panik för att rädda sig undan stora förluster. Plötsligt kan säljarna sätta ett mycket högt pris på varje aktie, eftersom blankaren måste ha aktier för att lämna tillbaka dem innan förlusterna blir för stora. En så kallad ”short squeeze” har uppkommit. Den som har satsat på att bolagets aktier ska gå ner, blankat, kortat, blir rejält klämd. Alla andra ägare blir glada. Åtminstone de som lyckas sälja vid rätt tidpunkt. För riskerna är stora. Tulpanlökslagret blir egentligen inte värt tio gånger mer för att den sista löken har sålts till ett visst pris. När många vill sälja sina tulpanlökar, eller aktier, för att ta hem vinsten går det snabbt åt andra hållet. Det är först när någon eller några är beredd att köpa hela löklagret, eller bolaget, till ett visst pris som man kan vara säker på helhetens pris – här kan man möjligen våga tala om värde.
Hur ska då marknaderna regleras med den senaste veckans händelser i åtanke? Så lite som möjligt måste vara utgångsläget. Och regleringarna måste då rikta sig mot de stora aktörerna. Att Stina i Hultsfred eller Joe i Springfield åker på dryga straff för marknadsmanipulation är ingen seger för vare sig börsen eller någon annan. Att finansmarknaderna har blivit mer tillgängliga för vanliga människor de senaste decennierna är i grunden en demokratisering av dem. Att stora aktörer som blankar hårt blir påminda om riskerna med det leder i sig till en självreglering – man blir mindre benägen att blanka. Det har redan märkts på börserna där många stora aktörer minskat sina blankningspositioner, även i bolag på svenska börsen. Ofta till glädje för de mindre aktieägarna.
Regleringar som går ut på att skydda de stora aktörerna på privatpersoners bekostnad kommer däremot att förstöra förtroendet för börsen i synnerhet och marknadsekonomin i allmänhet. Då talar vi om ett högt pris som alla får betala.
