Borgerligheten ska inte trampa i S-fällan

Oppositionens partiledare skakar på huvudet och svarar att det inte går att ta någon på allvar som kallar honom, hans partivänner och väljare för grisar.

För tittarna är det omöjligt att reda ut vilken sakpolitisk fråga det handlar om. För det handlar inte om någon. Det är ett slags maktspel som pågår. Efter debatten är lägren delade. Försvarsministern hyllas av sina egna för att han säger som det är. Justitieministern ger sitt stöd och påtalar att en spade är en spade, och har redan tidigare förkunnat på sin Twitter att de andra oppositionsledarna är beredda att gripa makten med spadarna, eller om det är grisarna. Justitieministern twittrar också att han sett en dokumentär om Adolf Hitlers maktövertagande som fler borde ta del av. Det är helt orelaterat till spadar och grisar, bara ett historiskt konstaterande, förklarar han (Expressen 14/2).

Svensk politisk debatt ser inte ut att må särskilt bra i februari 2021. Av en omtumlande och extremt allvarlig utveckling i USA, kulminerande i en stormning av kongressen, har ledande politiker dragit slutsatsen att här finns det krut att hämta. När en utlovad familjevecka inte räcker för att dra väljare, när elförsörjningen sviktar, coronahanteringen får skarp kritik från stora medier, när arbetslösheten stiger, den grova brottsligheten mot barn och gamla oroar allt fler och när regeringsstödet riskerar att dras undan– då behövs en annan politisk taktik.

Att försöka underminera oppositionens legitimitet är en sådan. Det finns enkla knep att använda. Använder man ordspråk om grisar när man skriver om sina motståndare kommer det att läsas som just en liknelse med grisar. Någon är gris och någon håller i läppstiftet. Det är lika mycket riktat till de egna sympatisörerna, att få dem att känna att de är del av en viktig rörelse, en god rörelse som håller emot det onda. Att en komiker på instagram lägger ut en bild på en partiledare i opposition där hon håller Adolf Hitlers ”Mein Kampf” i handen visar hur spelet fungerar. Under satiren är allt skyddat. Men bilden är satt. Som när advokaten i de klassiska scenerna belastar vittnet med något för saken ovidkommande, blir åthutad av domaren – men budskapet om vittnets usla karaktär är redan framfört till juryn.

Valrörelsen inför hösten 2022 är redan igång – få tror egentligen på ett extra val. Tyvärr kommer väljarna att bli de stora förlorarna om det här tillåts att fortsätta och accelerera. En föreställning om att demokratin är under hot och att antingen är man för eller emot detta byggs upp. Det blir till en skitkastartävling. Det blir mindre fokus på sakfrågor och Sveriges verkliga problem.

I detta finns också en varning för den borgerliga oppositionen. Att trilla i fällan är lätt. Korven är spetsad över varulvshålet. Att svara med hård verbal moteld är en sak, men risken är också att man intar positioner som aldrig annars hade tagits, att man söker för mycket gemenskap med en kollektivistisk, nationalistisk, nervöst populistisk rörelse.

Sverige behöver en seriös borgerlighet mer än någonsin, en mittenhöger som gör klart att de kan bättre än socialdemokratin, både när det kommer till praktiskt regerande och i sakpolitiska beslut. Väljarna bör få en chans att ta ställning till ett sådant regeringsalternativ. Gå inte i fällan.