Bo Pellnäs: Bo Pellnäs: Tomma tunnor med kärnvapen?
Det här är min pinne på den brasa alla eldar just nu. Den 20 september såg Putin till att fyra områden i Ukraina utlyste falska folkomröstningar för att inlemmas i Ryssland. Ingen av dem kontrollerar han fullt ut och i nordost har den ukrainska armén återerövrat stora områden och fortsätter att anfalla. Folkomröstningar under dessa förhållanden är olagliga. Men finessen med att rita den ryska gränsen runt områden man inte behärskar, det är att man i nästa andetag kan hävda att det ryska fosterlandet är angripet. ”Den speciella operationen” kan då bli det krig man hittills undvikit att deklarera, nu till nationens försvar. Putin spelar ut omvärldens stöd till Ukraina som ett rent anfall från Nato, något som säkert kommer att dominera ryska medier.
Han har vidare utlyst en partiell mobilisering av 300 000 man, som enligt försvarsministern ska ha ”militär erfarenhet”. Slutligen har Putin än en gång hotat med kärnvapen och hävdat att han ”inte bluffar”.
Den ryska styrka som angrep Ukraina den 24 februari omfattade mellan 150 000 till 190 000 man. Hur många av dessa som stupat är osäkert. Ryssarna uppger knappt 6 000 medan Ukraina hävdar att 50 000 har dött. Brittisk underrättelsetjänst anger runt 30 000 stupade. Erfarenhetsmässigt går det tre till fyra skadade på varje stupad, av vilka en del kan återvända till fronten. Det skulle innebära att nästan hälften av den ursprungliga styrkan har försvunnit. Svårigheterna att tillföra nya soldater har medfört att legoknektar och fångar i ryska fängelser har enrollerats.
Var man nu hittar 300 000 man med ”militär erfarenhet” är en berättigad fråga. Det är tretton år sedan kriget i Tjetjenien förklarades som avslutat. Man kan också fundera över hur pass fort de kan organiseras, inlemmas i förband och vilka vapen som finns tillgängliga. Varje normalt högkvarter skulle förstås, redan vid misslyckandet att inta Kiev, ha börjat förbereda olika nivåer av mobilisering, för att vara väl berett om och när ordern kommer. Men under en diktator vars prestige står på spel är det mer tveksamt om man har vågat engagera organisationen i sådana förberedelser.
Bedömer man Putins hot, mer eller mindre tydliga, att använda kärnvapen (eller bakteriologiska och kemiska stridsvapen) kan vi konstatera att detta är en av de få frågor där USA. Kina och Indien torde kunna agera samlat för att på allvar varna Putin. Det finns tecken på att detta faktiskt pågår. Även om Ukraina lyckas återta ytterligare eller till och med all erövrad mark, hotar detta inte Rysslands existens på något sätt. Att tala om kärnvapen är därför totalt oansvarigt. Putins prestige och makt undergrävs däremot men först sedan tusentals och åter tusentals soldater och civila dött och lemlästats. Sannolikt är de flesta av dem som nu mobiliseras helt omotiverade att offra livet för ingenting.
Bo Pellnäs, säkerhetspolitisk expert