Annons
Ledare

Bo Pellnäs: Bo Pellnäs: När Peter Hultqvist äter frukost

Vid morgonfikat den 10 april kl 08.15 utropade försvarsminister Hultqvist: ”Heureka! Jag inser att vi måste bli medlemmar i Nato!” Detta enligt hans egen utsago. Man kan tvivla.
Bo Pellnäs
Gästkrönika • Publicerad 22 maj 2022
Bo Pellnäs
Detta är en personligt skriven text i Trelleborgs Allehanda. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Frukostmöte?
Frukostmöte?Foto: Alex Brandon

En sådan intensiv själslig kamp med berättelserna i partiets sagobok om neutralitetens alla ädla riddare och hemska troll, som man lyssnat till redan som liten parvel, avslutas nog inte så raskt. Klockan hade nog slagit nio innan allt stod klart.

Efter det andra världskriget har socialdemokratiska och borgerliga försvarsministrar slutit mer eller mindre hemliga överenskommelser med USA och Nato, talat välvilligt om samövningar och haft givande middagar i Bryssel. Det s.k. ”värdlandsavtalet” var spektakulärt då det under samlingsregeringen öppet beslutades i riksdagen och tillät militära enheter från Nato att tillfälligt nyttja svenskt territorium. Men ingen har som Peter Hultqvist så tydligt, så konkret och så på tvären mot opinionen i sitt eget parti tagit ett antal avgörande steg i närmandet till Nato. Han har undertecknat en rad säkerhetspolitiska överenskommelser med USA vars innehåll aldrig offentliggjorts, men där den amerikanske försvarsministern Matthis efteråt uttalade att ”händer det något så kommer vi”. Man kunde länge tro att Hultqvists agerande var ett målmedvetet sätt att föra Sverige så nära Nato att en anslutning till sist blev naturlig och att ”alliansfriheten” skulle sakna trovärdighet på ett nästan löjeväckande sätt. Även alla löften till Finland om tätare samverkan och fler samövningar måste för initierade iakttagare ses som en verksamhet vilken främst på Nordkalotten bara kunde utvecklas i en operativ samverkan med Nato.

Annons

Hans mycket tydliga och starka avståndstagande i november förra året mot en Nato-anslutning var därför oväntad. (Kanske ett utspel i en inre konflikt i partiet?) Man kan undra om hans finska relationer, med en mor som finskt krigsbarn i Sverige, skapade en överdriven förhoppning om att Finland kunde nöja sig med svenska försäkringar och praktiska åtaganden?

Ändå var den finska anskaffningen av amerikanska stridsflygplan - främst F 18 på nittiotalet, men även det nya beslutet att köpa F 35- tydliga bevis på att man både sökte och sannolikt fick amerikanska säkerhetsgarantier. Förhoppningar om ett svenskt-finskt försvarsförbund sköts i sank när ryssarna anföll Ukraina. Det lär dröja innan vi får veta om finnarna själva tog de avgörande stegen mot ett Nato-medlemskap eller om USA utövade påtryckningar redan före den 24 februari. Snart nog stod det klart, att om Sverige ensamt i Norden skulle hävda sin ”alliansfrihet”, ökar riskerna drastiskt att vi kunde hamna i en Ukrainsk situation vid ett eventuellt framtida ryskt angrepp, där kärnvapentröskeln då kan hindra Nato från att sätta in trupp på vårt territorium.

Det är alltså en evig tur att Hultqvist äter frukost.

Bo Pellnäs är säkerhetspolitisk expert

Annons
Annons
Annons
Annons