Bo Pellnäs: Bo Pellnäs: Mot ett förenat Irland
Avtalet om tullhantering av gods som från Storbritannien förs till Nordirland har med visst gnissel omsatts i konkreta åtgärder. Men för byråkratin blev mängden färsk korv och tidskraven ohanterliga och EU fick acceptera ett undantag som nu nu förlängts till slutet av september. Uppenbara fall av brittiskt självsvåld har EU dock anmält vilket kan resultera i höga böter. Men tullhanteringen sker faktiskt under permanent press.
Brittiska tjänstemän utsätts för hotelser från folk som ser sig som offer för Brexit-avtalet och fruktar att tullgränsen i Irländska sjön på sikt innebär att de tvingas bli medborgare i den Irländska republiken. Man ska komma ihåg att en majoritet av befolkningen på Nordirland röstade för att stanna kvar i EU, bland dem också många i Unionistpartiet.
Rädslan för att striderna åter skulle blossa upp på den irländska ön gjorde det politiskt omöjligt att återskapa den gamla gränsen mellan Nordirland och den Irländska republiken. Unionisterna blev det engelska bondoffer som krävdes för ett Brexit-avtal med EU.
Det finns två tydliga tendenser som pekar på att en irländsk förening på sikt kommer att ske och inte kan förhindras. Det första är att den fria rörligheten är oförändrad mellan nord och syd, vilket innebär ständiga nyetableringar över den gamla gränsen, nya relationer mellan människor som skapar flyttströmmar och nya bosättningar. Det innebär också att den hårda religiösa motsättningen mellan den anglikanska kyrkans unionister och katolikerna ganska snabbt vittrar bort och håller på att främst bli en generationsfråga. Det ser därför ut som om religionen allt sämre duger som braständare för dem som vill ställa till bråk.
Det andra är befolkningsutvecklingen i Nordirland. Gruppen med en katolsk bakgrund växer nu fortast. Men viktigast är att de som vill se en enad irländsk ö och en gemensam stat stadigt ökar i antal. Som ovan sagts minskar religionens inflytande och det gäller säkert mest yngre generationer i båda lägren. Den politiska utvecklingen i den Irländska republiken med bland annat liberalare abortlagstiftning och en anpassning till västeuropeiska värdenormer underlättar förstås äktenskap och relationer där den katolska kyrkan en gång ihärdigt byggde murar som var svåra att klättra över.
Allt detta innebär ingalunda att riskerna för väpnat våld helt har försvunnit. Bland dem som vill se en gemensam irländsk stat utgör Sinn Féin-partiet en möjlig riskfaktor, om det nu tar sin snabba tillväxt till intäkt för att gå alltför fort fram. En dolkstötslegend bland unionisterna kan också bli svårhanterlig.
EU måste visa både klokhet och gott handlag. Den hysteriska vaccinhanteringen med stopp för flödet mellan republiken Irland och Nordirland varade bara en timme, men förödde tyvärr mycken tilltro till kommissionens omdöme.
Bo Pellnäs
