Ledare

Bo Pellnäs: Kan vi koppla Östersjön till Arktis?

Ledare Artikeln publicerades
Pellnäs
Pellnäs

Vår politiska oförmåga att dra de rimliga slutsatserna av den svenska nedrustningens effekter kunde brytas först efter den ryska annekteringen av Krim.

Vi saknar nu personal, materiel, kunskaper och en nödvändig logistisk bas. Inte minst det civila samhället är närmast skyddslöst Vi kan i realiteten inte föra krig. Motiven för en Nato-anslutning är starka men den är politiskt blockerad. Den väg som valts är samarbetet med Finland, som fördjupas och alltmer liknar en militär allians. I Moskva uppfattas det säkert så. Våra politiker stödjer denna utveckling. Ingen har i vart fall antytt att knytningen till Finland, trots alla förtjänster samtidigt innebär risker. Vi vet inte vilka löften som ges eller vilka bindningar som oundvikligen uppstår.

För att köpa tid för att restaurera vårt försvar (vilket tar minst 20 år) har vi också strävat efter fördjupat samarbete med USA med olika avtal om militärt stöd.

Nu, mitt i denna vår nya säkerhetspolitiska överlevnadsmanöver, uppstår frågan om Natos och USA:s pålitlighet. Den franske presidenten Macron har kallat Nato för en ”hjärndöd” organisation och den amerikanske presidentens oberäknelighet ökar tveksamheten. Har USA ens några intressen i Östersjön som man tänker försvara? En del av svaret på den frågan finner vi kanske i bästa fall i Arktis. Ett nyorganiserat amerikanskt sjökommando med en inriktning mot Nordatlanten tyder på att USA ser Arktis som ett militärt och ekonomiskt väsentligt område och viktigt för sin råvaruförsörjning. En konflikt med ryssarna innebär att hela nordkalotten är av betydelse för USA:s militära förmåga i området och för Rysslands möjligheter att skydda sina baser på Kolahalvön. Vilket pris USA är villigt att betala för möjligheterna att operera på nordkalotten kan man fundera över. I bästa fall inrymmer det kanske även garantier för småstaterna runt Östersjön?

Ryssland borde gynnas, såväl ekonomiskt som maktpolitiskt, av att få till ett fördrag kring utnyttjandet av Arktis resurser, helst med begränsningar av militära förband och övningar i området. Det skulle öka det ryska spelutrymmet både kring Östersjön och Svarta Havet. Men upprustningen av Norra Ishavsmarinen och nya brigader på Kolahalvön tyder inte på några sådana avsikter.

Nyligen har USA ställt in deltagandet med 3 000 man i en militärövning i Norge. Det kan vara ett försök att pressa fram ökade norska försvarssatsningar men späder på tveksamheten kring USA:s Natoengagemang.

Vi måste hantera denna djupa ovisshet om vår säkerhetspolitiska framtid. I ett alltmer inåtblickande USA tyder demokraternas interna valkampanj inte på att trenden bryts. EU å sin sida är oförmöget till en försvarssatsning av den storleksordning som skulle krävas. I det perspektivet blir Försvarsmaktens tidsplanering en nedslående läsning.

Bo Pellnäs