GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Bo Pellnäs: Frankensteins monster i Afghanistan

Jo, det finns tillräckligt med artiklar om Afghanistan just nu. Men för mig, som var på plats när en annan stormakt, Sovjetunionen, drog sig ur och lämnade landet, finns ändå ett behov att formulera några tankar om det som sker.
Bo Pellnäs
Gästkrönika • Publicerad 27 augusti 2021
Bo Pellnäs
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Trelleborgs Allehanda politiska etikett är liberal.
Bo Pellnäs
Bo Pellnäs
Foto: Peter Åklundh

Då, för 32 år sedan trodde många att president Najibullahs sovjetstödda regim skulle störtas omedelbart. Den tidens talibaner, mujaheddin, hade militärt stöd av USA med vapenleveranser via Pakistan. Det kalla kriget mellan supermakterna och USA:s förnedrande uttåg från Vietnam, gjorde att amerikanerna på alla sätt ville att Sovjets närvaro i Afghanistan också skulle sluta med ett tydligt nederlag. Trots detta kan vi konstatera att det sovjetiska uttåget skedde under ganska välordnade former och att regimen i Kabul fortsatt höll sig fast vid makten i tre hela år.

Då liksom nu bestod huvuddelen av upprorsrörelsen av folkgruppen pashtuner med ett starkt stöd i Pakistan hos landets säkerhetstjänst ISI. Det finns goda skäl att misstänka att pakistanska officerare och kanske soldater också i nutid har ingått i talibanernas styrkor.

Kampen om makten ledde 1992 till ett katastrofalt inbördeskrig där tadzjiker under Ahmed Shah Massoud och uzbeker under generalen Dostum stred mot pashtunerna men besegrades och fördrevs från ett totalt raserat Kabul. Efter USA:s ingripande efter terrordådet i New York den 11 september 2001 kunde de återkomma till en delad maktposition. När pashtunerna i dag har erövrat de norra och västra delarna av Afghanistan är risken för ett nytt inbördeskrig överhängande, om de vidhåller sin kontroll över dessa områden.

Jag anser att religionens roll för närvarande överdrivs. Men i kampen om de ekonomiska resurserna är den ett starkt verktyg i händerna på maktspelarna över vilket de lätt förlorar kontrollen. Därför blir den en dynamisk faktor till vilken man måste anpassa sina utspel. Islamismen är den afghanska politikens ”Frankensteinska monster”.

Även inom Pakistan är den radikala islamismen en stark rörelse som påverkar inrikespolitiken och därmed även utvecklingen i Afghanistan. Alltså leker den pakistanska säkerhetstjänsten med elden. Om pashtunerna lyckas försvara sin maktposition i Kabul och undviker öppna stamstrider, eller går segrande ur sådana, kan den gamla starka drömmen om ett enat Pashtunistan, innefattande den afghanska delen av Hindu Kush och området ända ner till floden Indus, öppna för inrikes strider i Pakistan och ett maktövertagande av pashtuner med en islamistisk ideologi.

Våra farhågor att talibanernas styre i Kabul skapar en fristad i Afghanistan för terrororganisationer som al-Qaida eller IS förbleknar om mer eller mindre fanatiska islamister tar kontroll över 150 pakistanska kärnvapen. Varken USA, Ryssland, Indien eller ens Kina kan godta att detta inträffar. Konsekvenserna kan bli fruktansvärda.

Bo Pellnäs