Bjud inte Putin på en Natoomröstning

Under normala omständigheter hade det varit naturligt med en folkomröstning. Anslutningen till Europeiska Gemenskapen föregicks av en folkomröstning 1994. Frågan om en svensk anslutning till den europeiska valutaunionen prövades likaså i en folkomröstning.

Men i fråga om Sveriges nu gällande säkerhetssituation råder långt ifrån normala omständigheter.

Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina med målet att utplåna landets demokratiska styre och nationens själva existens har förändrat Sveriges säkerhetssituation dramatiskt.

Den europeiska säkerhetsordningen, där länders territoriella integritet respekteras, har fallit. Vissa länder – som Ukraina – ska inte få existera. Andra länder – däribland Sverige och Finland – ska inte få bestämma över sin utrikes- och försvarspolitik efter eget huvud. Ryssland tar sig rätten att diktera hur andra länder ska göra och både hotar om och tar till vapen för att uppnå sina mål.

Ryssland drar sig inte heller för att manipulera andra länders demokratiska processer. Så skedde i det amerikanska presidentvalen 2016 och 2020.

Den svenska säkerhetspolisen – som pekar ut Ryssland som en av de stater som utgör de största hoten mot Sverige – har varnat för att Ryssland kommer att försöka påverka det svenska riksdagsvalet i höst. I mars menade Carolina Björnsdotter Paasikivi, säkerhetsskyddschef på Säkerhetspolisen, i en intervju med Aftonbladet (den 24 mars) att man sett tydliga tecken på att ”Ryssland är intresserade av svensk politik och svenska ställningstaganden och vi ser också aktiviteter, underrättelse- och påverkansaktiviteter, från rysk sida”.

En svensk folkomröstning om Nato vore i detta sammanhang att bjuda in till ryska påverkansoperationer och ryska utpressningsförsök mot Sverige.

Här finns också en tidsaspekt att ta hänsyn till. Att Finland i rask takt är på väg in i Nato gör att Sverige behöver bestämma sig snabbt. Om Sverige är ensamt alliansfritt kvar i Nordeuropa försämrar det vårt säkerhetsläge avsevärt och omedelbart. Och enligt uppgifter från Valmyndigheten skulle det troligen ta mellan tre och sex månader att arrangera en folkomröstning, från att ett riksdagsbeslut är fattat (DN den 23 april).

Det är av dessa anledningar som Socialdemokraterna inlett en säkerhetspolitisk dialog – trots att partikongressen så sent som i november sa nej till svenskt Nato-medlemskap och trots att både Magdalena Andersson och försvarsminister Peter Hultqvist för bara några veckor sedan uteslöt Natomedlemskap. Och det är av samma skäl som regeringen beslutat att snabba på processen för en eventuell Natoansökan och flyttat fram datumet då den nya säkerhetspolitiska analys ska vara klar till den 13 maj. Hastigheten i dessa rörelser beror inte på att ansvariga vill hasta fram beslut utanför att verkligheten har förändrats dramatiskt.

Rysslands anfallskrig mot Ukraina har uppbådat en oerhörd sympati med den unga demokratin – Europa sänder vapen, pengar och tar emot flyktingar med öppna armar. Men på slagfältet möter Ukraina Ryssland ensamt. De ukrainska soldater och civila som finns på Azovstal järn- och stålverk får ingen hjälp av Nato-flyg. Kriget har visat på vilken oerhörd utsatthet den militära alliansfriheten innebär – och bilderna från Butja och Mariupol visar med all tydlighet att Ryssland inte drar sig för något.

Sven Hirdman har under flera år uppvisat en osviklig förmåga att ha fel om Ryssland. In i det sista menade han att Ryssland inte skulle angripa Ukraina. Enligt Hirdman var Ryssland inte en aggressiv stormakt som utgör något säkerhetspolitiskt hot mot sina grannländer. Och han har fel om en svensk Natofolkomröstning.

Sverige behöver snabbt bli en del av den västliga försvarsalliansen och beslutet kan ur demokratisk synvinkel gott och väl fattas av de politiker vi har röstat fram att representera oss i Sveriges riksdag.