Björnen i öster
Björnen sover, björnen sover. Fast frågan är vad som händer när den vaknar. Lufsar den lojt omkring och mumsar i sig lite blåbär eller går den till våldsamt angrepp mot allt som kommer i dess väg? Det är alltså den ryska björnen vi pratar om.
När ÖB Sverker Göransson i januari sade att det svenska försvaret kan hålla emot högst en vecka vid en eventuell attack, lät reaktionerna inte vänta på sig. Alpo Juntunen, professor vid den finska försvarshögskolan, kontrade med att det finska försvarets motståndskraft snarare bör mätas i timmar. Endast i det senare fallet nämndes Ryssland, men det råder knappast några tvivel om att det är jätten i öster bägge talar om.
Utvecklingen i Ryssland oroar. Demokratin kommer allt mer på skam, samtidigt som den nationalistiska och militära hybrisen växer. Redan tidigare har man aviserat att ofattbara 500 miljarder euro kommer satsas på militär upprustning fram till 2020. Under torsdagen uppmärksammade Svenska Dagbladet dessutom en rapport från finska försvarshögskolan som menar att den ryska militära satsningen är störst i nordväst, i omedelbar närhet till de nordiska länderna. Helikoptrar, missiler samt snabbrörliga förband finns i området.
Medan Sverige i allt större utsträckning satsat på internationella fredsinsatser, rustar alltså Ryssland på hemmaplan – i det absoluta närområdet till Norden. Är inte detta alarmerande – ett direkt hot mot rikets säkerhet? Nej, och till det finns två starka skäl.
För det första handlar den ryska upprustningen om eget statushöjande snarare än stundande invasionsplaner. Från rysk sida vill man demonstrera att man är att räkna med internationellt – som motpol till den ständiga konkurrenten Nato.
För det andra går det inte längre, i militära sammanhang, att se EU som en samling enskilda länder. Trots avsaknaden av ett gemensamt försvar finns stark lojalitet staterna emellan, vilket bland annat har fått utrikesminister Carl Bildt (M) att kalla neutralitetspolitiken ”stendöd”. EU är därtill Rysslands viktigaste handelspartner.
Över tid är det däremot ingen som vet vad som kan hända. Ett scenario med ett allt mer splittrar EU, parallellt med ett allt mer auktoritärt Ryssland, kan komma att ändra förutsättningarna i grunden.
En god idé är att ytterligare öka det nordiska samarbetet inom det militära området. Att dela resurser i högre utsträckning vore både kostnadseffektivt och trygghetsskapande. På Nordiska rådets temamöte, som hölls under torsdagen, diskuterades just försvars- och säkerhetsfrågor. Där föreslogs en ökad parlamentarisk dialog länderna emellan som ett första steg på vägen mot större samverkan. Det är ett gott initiativ, för med björnar kan man aldrig riktigt veta.
