GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Bingsgårds politiska resa

Ulf Bingsgård gör politisk comeback med ny partinål på rockslaget. Kommer det att ha någon betydelse för Trelleborg?
2007 – Ulf Bingsgård i då ny kommunalrådskostym.
2007 – Ulf Bingsgård i då ny kommunalrådskostym.
Detta är en ledarartikel som uttrycker Trelleborgs Allehandas politiska linje. Trelleborgs Allehanda verkar på ledarplats för humanistiska värderingar och fri ekonomi. Tidningens politiska etikett är liberal.

Efter en intern spurtuppgörelse tog Ulf Bingsgård för 14 år sedan över den Trelleborgsmoderata ledartröjan och klättrade högst upp på bergstoppen. Han blev en historiskt moderat kommunstyrelseordförande. Det var en politisk sensation i ett Trelleborg som sedan rösträttens införande styrts av Socialdemokraterna, under en lång rad år med Egil Ahl som kommunalråd. Centerpartiet och Moderaterna turades om i rollen att stötta S-styret när det behövdes. Tanken på att själva ta över fanns inte riktigt, tvärtom planerades för ett långt samarbete mellan S och M.

Trelleborgs Allehandas politiske redaktör vid den tiden, en ung förmåga, hade under ett par år drivit på för att de borgerliga partierna skulle skippa den tidigare strategin att hänga på Socialdemokraterna för att få inflytande och istället satsa på att ta över för egen del. Under rubriken ”Vakna – det är valår” skickade ledarsidan i februari 2006 följande budskap: ”Moderaternas Ulf Bingsgård och centerns ordförande Patrik Holmberg, som väl får anses representera den nya generationen i Trelleborgspolitiken, är två som skulle kunna vara ledande i att se till att skapa en gemensam borgerlig plattform för förändring i kommunen.”

Bingsgård och Holmberg nappade. I mars samma år berättade de för ledarsidan att de ämnade gå till val med ett uttalat mål att gemensamt ta över makten. Ulf Bingsgård sa: ”Jag vill visa att det finns alternativ för Trelleborg, att det finns olika sätt att se på politik. Jag kan inte se att Moderaterna genom samverkan har påverkat i någon stor och tung fråga.” Patrik Holmberg sa: ”Det ska spela roll om man röstar på Centern i stället för på Socialdemokraterna. Det är stor skillnad på min dröm vad Trelleborg är om tio år och på Egil Ahls.”

De två blev ledande i att skapa en koalition som ett alternativ till den socialdemokratiska maktdominansen som präglat och färgat Trelleborg. Folkpartiet och Bert Ekstrand fanns också med i den första avsiktsförklaringen i augusti 2006: ”Undertecknade partier har för avsikt att gemensamt verka för maktskifte i Trelleborgs kommun.”

Kristdemokraterna anslöt sig inte vid det tillfället, fortfarande irriterade över att Moderaterna efter föregående val hade gjort upp om styret med Socialdemokraterna.

Sverigedemokraterna hade redan 2002 fått en fot in i kommunfullmäktige och kom att dra rejält uppåt 2006, samtidigt som S förlorade stort. Egil Ahl (S) gjorde en invit till SD för att ta makten gemensamt, men fick stoppbesked från högre ort. S gav upp och satte sig i opposition och kallade in riksdagsledamoten Catherine Persson för att sköta övervintrandet i väntan på en ny S-vår.

Så kom det sig att Ulf Bingsgård bildade ett minoritetsstyre, de borgerliga fyra plus Miljöpartiet och pensionärspartiet, Spi. Något egentligt gemensamt program för de sex partierna fanns inte när de tog över. Det krävdes lite politiska trollkonster, som att utjämna antalet ledamöter i nämnderna och därmed genom ordförandeposterna kontroll på styret, eftersom S och SD hade majoritet om de gick ihop i fullmäktige.

Ulf Bingsgård hanterade den maktpolitiska delen skickligt. 2010 var Moderaterna nästan jämnstora med Socialdemokraterna, med dryga 30 procent var. Sverigedemokraterna blev hälften så stora. De övriga partierna fick dela på småprocent, något som kan vara knäckande för ett styre.

2014 gick det sämre för Bingsgård, Moderaterna och hans allierade. Ett brokigt styre ersattes av ett annat, när S återtog kommunalrådsposten. Centerpartiet och Patrik Holmberg bytte fot. Söderslättspartiet och Miljöpartiet hängde på. Kvartetten var bildad, en majoritetsbildning med syfte att hålla SD utanför makten, men utan gemensam plan. Det gick sådär.

Så kom då dagens styre till, återigen ett slags minoritetsstyre. Nu med SD som största parti fast i en slags oppositionell styranderoll, en trelleborgsk avancerad variant av Löfvenregeringens Jöken.

Om Liberalerna i Trelleborg tänker använda Ulf Bingsgård som dragplåster, och om han vill vara det lokalt, återstår att se. Ulf Bingsgård säger dock i intervjun på nyhetsplats att han inte siktar på att bli kommunalråd i Trelleborg igen. Möjligen hägrar riksdagen. Med tanke på Liberalernas utsatta position är det osäkert vilket som är mest realistiskt.

Den borgerliga påverkan har märkts en del i form av att det finns alternativ i skolan och att fler är på gång. Men de mest påtagliga förändringarna i Trelleborg är motorväg från Vellinge, återinvigd tågstation och fortsatt utbyggnad av bostäder. Det är sådant de stora partierna och politikerna i kommunstyrelsestolen – Egil Ahl, Ulf Bingsgård, Torbjörn Karlsson och Mikael Rubin – i huvudsak har varit överens om. Detsamma gäller hamnutbyggnaden, den planerade ringvägen, det stora fängelset på den förstklassiga jordbruksmarken i öster.

Inför kommande val är det kanske snarare frågorna om hur staden ska växa, hur vägutbyggnader ska ske, hur mycket hamnens intressen ska styra och hur kulturmiljöer och jordbruksmark ska tillvaratas som kommer att vara de hetaste bland invånarna. Om en sådan oppositionsledare kliver fram lär det dock inte handla om Ulf Bingsgård.

Läs mer