Bilparadiset Trelleborg
Det finns skräckupplevelser. Och så finns Emporia. Vissa av oss har ett sådant förhållande till shopping. Att befinna sig i ett köpcentrum alstrar ångest och utlöser flyktbeteende för dylika människotyper.
Inhandlandet av kläder är mer tandläkarstol än musikal. Det rör sig för denna typ av personlighet just om kläder och inte om Acne eller Filippa K, precis som det för andra personligheter handlar om bilar och inte om BMW eller Audi.
Då ska också inköpen – när de väl inträffar – avhandlas snabbt, effektivt och gärna med en hjälpande hand som med säkerhet talar om att det där passar dig utmärkt.
Bor man då i Trelleborg eller i dess närhet är det alldeles utmärkt att förlägga sina ärenden till citykärnan. Lätt, kvickt avklarat och utan något större obehag. Hur tar man sig dit? Ja, bilen är det huvudsakliga alternativet för den som bor en bit utanför stan. Det är ju rätt många som gör det.
Man kan drömma om att barnfamiljer och pensionärer ska ta bussen, men det kommer i allt väsentligt att förbli vid en dröm. Bilen är nämligen överlägset praktisk på landet eller på nästan-landet. Den passar mindre bra i storstan.
Trängsel och avgaser är dumt. Men Trelleborg är ingen storstad. Däremot är det en stad vars handelsnäring är beroende av tillströmning utifrån, och det finns en hel del välmående kapital att inhämta utanför rondellerna i väster, öster och norr.
När andra städer stänger ute bilen eller hänvisar bilister till de stora köpområdena har Trelleborg en möjlighet att göra tvärtom.
Handlarna i centrum måste ha tillgängligheten som konkurrensmedel, något som blivit allt mer uppenbart med tiden. Motas bilen i porten kommer trafiken att flyta vidare förbi den lilla staden, mot handelskomplexen i den stora stadens ytterkant. Det betyder att fler lättillgängliga parkeringar måste skapas. Gärna med två fria timmar för att inte skrämma iväg besökarna men samtidigt skapa rörelse. Hamnens infart spelar i ett längre perspektiv en roll för möjligheterna i city. Någon form av ringledslösning måste kombineras med infarter till city och parkeringar för pendeltrafik och handel.
Hamngatan – förutsatt att genomfartstrafiken tar andra vägar – Nygatan och även delar av Algatan och Östergatan skulle med snedställda parkeringar i kombination med växtlighet kunna erbjuda för handeln attraktiva parkeringsplatser utan att det förfular omgivningen.
Miljöfrågan går inte att komma undan när man talar om bilar. Och visst finns de baksidorna. Många ser till och med slutet på bilismens era. Det är en felkalkyl. Kollektivtrafiken för pendlare har blivit allt viktigare. Ingen tvekar om att pågatågen kommer att bli ett rejält lyft för Trelleborg och hela Söderslätt – förutsatt att trafiklösningarna i övrigt kommer att fungera väl.
Men bilen håller också på att förändras. Dess miljöbelastning minskar i takt med teknisk utveckling inriktad på att få bort utsläppen. Det kan i en nära framtid betyda parkeringar med laddstolpar när hybrid- och elbilar blir ett verkligt alternativ för allt fler. Säkerhetsrisken minskar när mer teknik byggs in i bilen och förarens misstag blir mindre avgörande, även för omgivningen. Den självkörande bilen är inte längre en utopi.
Om 20 år kommer bilparken att se helt annorlunda ut och det måste även stadsplanerare ta hänsyn till. Att förhålla sig till bilen utifrån dagens bilstandard leder fel.
En stad måste växla tempo, allt kan inte vara stenbelagda gågator. Den måste också byggas för att välkomna bilburna besökare. Annars finns risken att även de som vill göra shoppingplågan så kort som möjligt väljer att köra vidare till skräcktemplet Emporia.