Madeleine Brandin: Bilen behövs mer i mindre städer
Gatubyggande är en konst som förfallit. En konst som utvecklar rumsuppfattning och ger djup och dimension. Upplevelse, identitet och historia.
Stadsbyggnadskonst innebär att bygga, gestalta och placera hus i kvarter. Men stadens struktur och användning bottnar i dess gatunät. Rörelsemönstret i en stad är ofta det första. Det började med vägar som band samman olika orter med varandra, längs vägen uppstod platser för handel. Vägkorsningar blev mötesplatser som kunde utvecklas till torg och marknader. Fortfarande binds olika orter, bostäder, arbetsplatser och service samman av vägar, gator och stigar. Hur man rör sig är grunden för staden och bygden. Trelleborg har till exempel en nio km lång gata utmed kusten som byter namn fem gånger.
Idag är vägar, transportleder, gångstråk och cykelleder indelade efter fordonens hastighet. Infrastruktur planeras och byggs av samhället. Kvarterens hus med olika användning byggs av olika byggherrar och exploatörer, men vägar och gatunät är en förutsättning som samhället ger.
Synen på rörelse- eller mobilitet – har förändrats över tid. Från häst och vagn till bilar. Från få bilar till väldigt många bilar. Från bensin- och dieselbilar till elbilar och kanske snart även vätgasfordon.
Det finns grupper av människor som cyklar och går och alltid ser bilfritt som bäst. Andra grupper kör bil och tycker det är bra, det finns många skäl, långa avstånd, svårt att gå, stor familj, mycket att bära.
Det handlar också om att hålla liv i staden. Mindre städer som Trelleborg, Ystad och Simrishamn tar gärna efter större städer, man härmar, får influenser av tecken i tiden. Man kan lätt förledas att tro att i den lilla orten behövs inte bilen, men erfarenhet visar att i mindre orter används bilen mer. Underlaget för kollektivtrafik är mindre. Människor bor på landet och i byar och måste ha bil för att ta sig till centrum och service.
I Malmö betonas nu jättebussar och supercykelvägar. Men bussar borde anpassas efter stadsrummets storlek och cyklars hastighet borde anpassas efter stadslivet med gående.
Gaturummet ska innehålla lagom breda körbanor, trottoarer, gatuparkering på lämpliga ställen, träd. Omgivande husfasader är gatans väggar och himlen och trädkronor dess tak. Golvet ska varieras med asfalt, gatsten, plattor, grus. Ännu en aspekt har blivit tydlig efter vinterns regn och översvämningar. Stora mängder vatten måste kunna tas om hand, det handlar om dagvattensystem, men också om grönytor som tål att tillfälligt magasinera vatten.
Det praktiska står inte i motsats till det sköna. ”När skönheten kom till byn,… ” diktade Nils Ferlin. ”Låt dem inte skjuta efter henne med tusen gevär … utan människorna skola lyftas i anden.”
Madeleine Brandin, arkitekt och författare bosatt på Söderslätt, kom nyligen ut med boken ”Frk Husgafvel passionerad stadsarkitekt”
