Befria flickor från slöjtvånget
I ett flertal kommuner har det den senaste tiden röstats igenom slöjförbud i skolan. Under måndagskvällen hölls en manifestation i Skurup av Malmös unga muslimer mot slöjförbudet, ett beslut som slogs fast i kommunfullmäktige i mitten av december. Ordföranden för Malmös unga muslimer Tasnim Raoof påpekade att förbudet är “rasistisk politik”. Sex lärare på Prästamosseskolan i Skurup, som själva inte är muslimer, bar slöja i skolan för att visa “solidaritet” med slöjbärarna (Aftonbladet det 14 januari).
Rektorn på Prästamosseskolan i Skurup tillika tidigare Karlskronamoderaten Mattias Liedholm, kommer trots beslutet inte att förbjuda slöja på elever och personal på skolan. Han menar att det inte går med hänvisning till skollagen, FN:s barnkonvention och diskrimineringslagen (P4 Blekinge den 15 januari). Visst är det hedervärt att följa lagen, men besluten i Skurup är trots allt bra. Barns frihet att inte tvingas bära slöja bör helt enkelt gå före föräldrars rätt att tvinga sina barn till religiös indoktrinering.
Argumenten för slöjan har de senaste åren varit mycket relativiserande. Slöjan har likställts med ett klädesplagg som vilket som helst, det har påpekats att även kvinnor i Sverige hade på sig huvudduk fram till 1800-talets slut och återkommande sägs det att slöjförbudet inte är något annat än diskriminering mot muslimska kvinnor och deras kroppar.
Argumentet som framförs för slöjan är lika enkelt som det är bekvämt: att det är ett “frivilligt val” för flickan. Det är dock svårt att ignorera det faktum att slöjan ingår i ett större mönster av patriarkalt förtryck: slöjan är i grunden en symbol för renhet och kyskhet. Den är till för att kvinnor ska skylas för män, kontrolleras och gömmas undan. Slöja på små flickor sexualiserar deras kroppar. I Iran slåss kvinnor för att befrias från slöjförtryck, i Sverige slåss (vissa) kvinnor för att få bära den. Men alla de flickor som lever i hederstrukturer i Sverige och tvingas bära slöja mot sin vilja då?
Nej, visst är debatten om slöjan inte oproblematisk. Det finns naturligtvis de som bär slöja helt frivilligt. Vuxna kvinnor ska naturligtvis kunna göra det. Men det finns också många flickor som tvingas till det. Är det inte dem: offren för förtrycket, som samhället borde stötta? Dessutom ska likvärdighet råda i skolan. Barn ska inte tvingas leva efter religiösa dogmer. Borde inte även små flickor ha rätt till religionsfrihet, rätt att inte indoktrineras i religiös ideologi i tidig ålder?
Det är vuxna i Sverige som måste stå upp för barns frihet från tvingande religiösa dogmer och hederskultur. De senaste åren har debatten om hedersrelaterat våld äntligen kommit högre upp på dagordning, men trots detta relativiseras fortfarande hedersförtryck mot flickor. Är det måhända den svenska fegheten – och för att använda ett uttjatat uttryck – naiviteten, som spökar? Den solidaritet som lärarna på Prästamosseskolan visar med slöjaktivisterna är sannolikt inte ett utfall av elakhet, men blir likafullt ett hån mot de som lever under hedersförtryck.
Föräldrarnas rätt till religionsfrihet kan inte gå före barnens bästa. Tror vi på riktigt på jämställdhet, religionsfrihet och allas rätt till frihet över sitt eget liv bör slöjan inte tillåtas i skolan.
