Petter Birgersson: Bedrägerierna krossar både individer och tilliten
SVT Uppdrag Granskning har följt med in hos några av de många bedragare som systematiskt lurar privatpersoner, främst äldre, på deras besparingar. Det journalistiska tillvägagångssättet att passivt följa ett pågående brott är ett etiskt dilemma i sig, men det är en annan fråga. Effekten är i alla fall att tittarna får se hur tjuvarna går tillväga samt – värst av allt – deras totala avsaknad av empati.
Man får hoppas att SVT:s reportage ger tillräckligt mycket ledtrådar för att rättvisans arm ska nå just dessa bedragare. Tyvärr ligger det nog mycket i det som tjuvarna själva konstaterar, att polisen har så många bedrägeriärenden och att de är så svårutredda att sannolikheten är låg att så sker.
Det räcker att fråga runt bland äldre människor för att konstatera att många själva har blivit utsatta för olika former av bedrägerier. Då är det samtidigt många som känner sig korkade och inte vågar berätta för barn eller bekanta att de utsatts för något som de i efterhand inte själva riktigt förstår att de gick på. Men det finns sällan anledning att känna sig dum. Som tyvärr också vissa typer av försäljare lärs upp till, finns det knep att framkalla stress hos människor som gör att de fattar beslut som de annars inte hade gjort.
Dessutom är mängden sätt att luras så många och sofistikerade att det inte alls bara är äldre som går på dem. Även digitalt vana unga människor kan luras att handla kläder eller elektronik på en till synes schyst sajt – för att få något värdelöst i ett paket från Kina. Eller övertygas att betala två gånger med ett kort på utlandsresan, när försäljaren hävdar att transaktionen inte har gått genom. Sätten att luras är många och blir allt mer sofistikerade. I dag är inte ens en bekants röst på telefon en garanti för att det är rätt person som ringer upp.
Vad finns för åtgärder att vidta? En del, trots allt.
Offentliga uppgifter om ålder, inkomst, bilägande et c bör begränsas kraftigt. Sveriges öppenhet med sådana uppgifter fungerar inte 2024. Eller jo, de fungerar för kriminella.
Lagskärpningar och ytterligare polisinsatser behövs också på detta område. Det måste vara tydligt vad som är bedrägeriförsök så att även den som utsätts men inte nappar får sin sak prövad – och att de samvetslösa kriminella åker dit även när de misslyckas.
Och bankerna då? De som så ogärna återställer konton för dem som drabbas – i SVT:s fall fick en utsatt tillbaka en fjärdedel av beloppet som stals.
Det kan från bankernas sida anföras att risken med att allt för lättvindiga återbetalningar när någon säger sig ha blivit utsatt för bedrägeri, också kan utnyttjas av kriminella. Och kunder har samtidigt krav på att det inte ska vara krångligt att komma åt de egna pengarna.
Men banker borde absolut finna sätt att höja säkerheten och utveckla sina system för att känna igen pågående brottslighet. Det borde också finnas sätt att införa ytterligare rekommenderade spärrar för äldre eller andra kunder som vill känna sig trygga med att det inte görs överföringar på någon annans uppmaning.
Klarar inte bankerna av att höja säkerheten och se till att färre kunder drabbas – då kommer regleringarna att bli hårdare. Regleringar som på olika sätt kan ställa till med oväntad skada även för kunder.
Och så finns det en ytterst viktig sak till. En mycket underskattad del i de skandinaviska ländernas goda samhällen är tilliten mellan människor. Våra samhällen har under lång tid präglats av utgångspunkten att ett handslag gäller och att man kan lita på andra. För några år sedan pekade Nordiska ministerrådet på att detta är en viktig tillgång, inte bara för att människor mår bättre av att lita på varandra utan också i krass ekonomisk mening (SR 20/6 2017. När den tilliten urgröps, då förloras en väsentlig del av den skandinaviska själen.
