Emma Jaenson: Bara för att man har yttrandefrihet kan man inte yttra sig fritt
Den franske EU-kommissionären Thierry Breton skickade i dagarna ett brev till Elon Musk som äger det sociala media-företaget X, tidigare Twitter. I brevet förklarar Breton att X kan komma att bryta mot Digital Service Act (DSA) som ska reglera så kallat skadligt innehåll på nätet. Breton hotar således med juridiska åtgärder om inte Musk agerar.
Brevet kom inför att Musk skulle hålla en intervju med Donald Trump under måndagen. En intervju med en amerikansk presidentkandidat anses alltså vara så problematisk att europeiska ledare kräver att innehållet regleras.
Men brevet kommer också efter de kravaller som pågått i städer runt om i Storbritannien den senaste tiden. Även där har kritik från vissa håll riktats mot just sociala medier. I Storbritannien har regeringen förklarat att de kommer att lägga stora resurser för att utreda och ta fast de som delar skadligt innehåll på Facebook och X. Riksåklagaren för England och Wales konstaterade i Sky News att det är ett potentiellt brott att publicera eller citera material på sociala medier som kan vara kränkande och att (översatt från engelska): “Vi har poliser som ägnar tid åt att leta igenom sociala medier. Deras jobb är att leta efter sådant material och följa upp genom att identifiera, arrestera.”
Och på sociala media-kontot för Storbritanniens inrikesdepartementets läggs bild, namn, ålder och strafflängden ut för dem som har dömts för brott i samband med kravallerna. I avskräckande syfte, får man förmoda. Där framkommer att folk nu döms till mångåriga fängelsestraff för att ha skrivit hatiska kommentarer på sociala medier.
Hur kan England – med så många kloka människor – ha hamnat här?
Under 2012 höll Mr Bean-skådespelaren Rowan Atkinson ett tal om yttrandefrihet där han påpekade att ”Det största problemet med att förbjuda förolämpningar – är att för många saker kan tolkas som sådana”.
Givetvis bör man inte kränka andra. Men vem bestämmer vad som är kränkande? Att kränka är något högst subjektivt. Alla blir kränkta av något. Det borde inte innebära att man har rätt att tysta en annan person, eller straffa dem med böter eller fängelse. Det innebär inte heller nödvändigtvis att personen som kränker har fel. Något av det mest kränkande är när någon argumenterar emot den egna övertygelsen. Men tänk om man faktiskt har fel? Ska man straffa alla som tycker motsatsen?
Yttrandefrihet är det viktigaste vi har. Det är en fundamental mänsklig rättighet att tänka och tala fritt, helt oberoende av stat och makthavare som de – trots hot och straff – inte kan ta ifrån oss.
Och vad tror man kommer att uppnås efter att man straffar människor för saker de uttryckt på sociala medier? Kommer kritiken att tystna? Kommer problemen lösa sig?
”Det bästa botemedlet mot kritik är inte att straffa kritiker.”
Knappast. Snarare är det att hälla bensin på elden. Vad västvärldens politiker borde oroa sig över är inte vad folk skriver på sociala medier. Snarare bör våra ledare fundera över hur intolerant väst har blivit för avvikande åsikter. I en artikel i Daily Mail (den 10 augusti) beskriver exempelvis Storbritannien tidigare premiärminister, Boris Johnson, att 34 procent av befolkningen stöttar protesterna i landet, men inte våldet som har associerats med dem.
Det bästa botemedlet mot kritik är inte heller att straffa kritiker. Botemedlet är att lyfta oro och problem till ytan, att lyssna, diskutera, debattera. Kort sagt: ännu mer yttrandefrihet. Det är också därför västvärlden har blivit de mest framgångsrika samhällena i världen: för att vi kan vädra olika åsikter, för att folk har kunnat kritisera och diskutera olika synvinklar. För att folk har kunnat ifrågasätta makten när de har utsatt människor för diskriminering eller förtryck.
Dagens utveckling, där makthavare runt om i Europa inför allt mer drakoniska åtgärder för att tysta obekväma röster som kritiserar den politiska ordningen, är minst sagt oroande. Och skrämmande.
