Avgiftsdöden hotar småbutiker
Den som vill starta en butik eller en restaurang har inte bara att skaffa lokal, köpa in varor och sätta igång. Man ska också uppfylla myndigheternas krav. Butikens kylar ska hålla rätt temperatur, hygienen i köket ska vara god och anställdas arbetsmiljö ska vara rimlig med mera, med mera, med mera. Det mesta av regelverken har tillkommit av omtanke om konsumenten eller de anställda. Byråkratin har alltså en viktig uppgift, när den fungerar smidigt.
Men för den företagare som vill göra allting rätt är kontakten med myndigheter inte självklart en dans på rosor. Genom åren har det uppmärksammats hur räkningar ska betalas för inspektioner, även om inspektionerna aldrig utförs. (YA 2014) Men fantasin för avgifter slutar inte där. I höstas infördes en hög avgift för att sälja tobak, som varierar mellan kommunerna. I några fall är prislappen över 10 000 kronor om året. För en liten butik är det lika med hela förtjänsten på tobaksförsäljningen. (Fplus) För många butiksägare betyder det att man måste hitta något annat som tar igen den bortfallande intäkten, och dessutom kompenserar för det man förlorar på att de som ska köpa tobak aldrig kommer in i butiken och köper med sig även andra varor.
Men tobak är ändå bara skräp tänker den puritanske läsaren: Låt butiken tobaksdöden möta för folkhälsans skull! Nu stannar det dessvärre inte vid ciggen och snuset. En av de senaste avgifterna är den för att sälja vissa typer av djurfoder. Lars Jarbell, som äger en liten Ica-butik i Bjurlunda i Sörmland berättar för Fplus: ”Jag fick ett brev från Ica där det står att Jordbruksverket har beslutat att alla som säljer kanin- och duvpellets numera måste ansöka om tillstånd. Det kostar 500 kronor per år att ansöka.” Sedan tillkommer en tillsynsavgift om Jordbruksverket gör en inspektion, något belopp för det är inte specificerat. Blir den 500 kronor? 2000? Eller mer?
Det hela leder förstås till att även djurfodret åker ut från hyllorna. Servicen på landsbygden försämras ytterligare en bit. Det fria näringslivets möjligheter beskärs. De små missgynnas, de stora klarar sig. Och sedan ska beslutsfattarna svara på det genom att dela ut stöd som kräver ytterligare byråkrati. Den ena handen vet inte vad den andra gör, mer än att de byråkratiska papperskvarnarna maler på. Konsumenten betalar genom högre priser, sämre utbud eller i värsta fall nedlagd butik. Entreprenören betalar genom att tvingas ge upp, ibland innan man har hunnit starta.
Det är bara att stämma in i Icahandlare Lars Jarbells klagosång: ”Alla dessa fruktansvärda kontroller. Det är horribelt”.
