Annons
Ledare

Att bygga nytt är inte allt

Kommunpolitiker vill helst sätta avtryck genom att bygga nytt, gärna i omfattande projekt. Det är inte självklart rätt fokus.
Ledare • Publicerad 3 mars 2021
Detta är en ledarartikel som uttrycker Trelleborgs Allehandas politiska linje. Trelleborgs Allehanda verkar på ledarplats för humanistiska värderingar och fri ekonomi. Tidningens politiska etikett är liberal.
Gammalt kan ha minst lika högt värde som nytt.
Gammalt kan ha minst lika högt värde som nytt.Foto: Helena Landstedt/TT

Det finns inom trafikplanering något som heter fyrstegsprincipen. Den är tänkt att tillämpas vid investeringar i transportsystemet och är vägledande för Trafikverket. Den handlar om att ”säkerställa en god resurshållning” som det heter på Trafikverkets hemsida. De fyra stegen är: 1. Tänk om 2. Optimera 3. Bygg om 4. Bygg nytt. Stegen beskriver i vilken ordning åtgärder ska tas för att lösa sådant som flaskhalsar i trafiksystemet.

Det första steget handlar om hur man utan egentliga fysiska åtgärder kan förändra användningen och styra människors beteenden i önskad riktning. Det kan vara att flytta offentliga verksamheter från lokaler som ligger svårtillgängligt för kollektivtrafik, att förändra parkeringsavgifter och hastighetsgränser. Eller för den delen att vidta åtgärder för att minska resandet, som att genomföra fler möten på distans, välkänt så här i covidtider.

Annons

I det andra steget gäller det att skapa effektivare användning genom att omfördela ytor, bygga bussfält eller dylikt.

I det tredje steget öppnas plånboken något mer. Då för sådant som att bredda vägar, bygga planskilda korsningar, dra omkörningsfält vid backar och andra dyrare åtgärder.

Först i det fjärde steget kommer helt nya investeringar, som nya spår, större vägar, tågstationer eller för all del nya hamnlägen. Då kommer de riktigt höga prislapparna in i bilden, som måste försvaras med stor samhällsekonomisk nytta.

Cecilia Reje, som arbetar med infrastrukturfrågor på Lantbrukarnas riksförbund, uppmärksammade nyligen i Timbros nättidskrift Smedjan hur Trafikverket just hur denna fyrstegsprincip ofta blir satt på undantag, när den borde lyftas fram. Reje pekade också i sin artikel på att Trafikverket i sitt inriktningsunderlag för kommande transportinfrastrukturinvesteringar skriver att underhållsskulden för existerande statlig trafikinfrastruktur är 66 miljarder kronor. Trafikverket skriver: ”Utifrån givna ekonomiska ramar bedömer Trafikverket att nyttan med att upprätthålla den nuvarande funktionaliteten i infrastrukturen är större än att göra nya investeringar.”

För beslutsfattare är det dock ofta mer lockande att bygga nytt. Nytt gör intryck på omvärlden och sätter tydligt avtryck av en personlig gärning: det går att sätta den första symboliska spaden i jorden till pressens fotoklickande. Mer sällan får politiker klippa band för att de lagt pengar på underhåll av gamla ledningar, vägar och byggnader. Det här är generellt ett av Sveriges stora problem. De grundläggande långsiktiga systemen har satts på undantag och ruttnat bort, medan ansvariga ägnat sig åt yta – medierna inkluderade.

Det är något som i högsta grad även kommunpolitiker kan lära sig av. Att hålla igen på underhåll av skolor, badhus, idrottshallar, VA-nät och gator må se ut som kortsiktiga lättnader i räkenskaperna, men notan kommer ikapp. Inte sällan slutar det med slutsatsen att gammalt ska rivas och nytt ska byggas. Att byggnader med stort kulturvärde – som Madeleine Brandin påpekar i gästkrönikan här intill – rivs är nästan alltid fel. Det kapar band till historien.

Att riva byggnader som har kortare historia, låt säga skol- och idrottshallar med 50-60 år på nacken, är mer ett exempel på ett ekonomiskt misslyckande, där snålheten har bedragit visheten i allt från i grunden dåliga konstruktioner till bristfälligt underhåll. Det berättar också något om att de nya byggnader de ersätts med inom några decennier riskerar att stå inför samma öde, med stort renoveringsbehov eller rent av rivning.

Detta bör också sätta spår i tankarna på hur snabbt fram och på vilket sätt nya bostadsområden exploateras, som i Trelleborgs och Ystads hamnområden. Det kräver att kommunerna klarar av ta kostnader som förknippas med ökad befolkning. Det gäller alla system som syns ovan mark och döljs under den, liksom all den verksamhet och service kommunen ska stå för. Om en snabb expansion landar i skatte- och taxehöjningar hos befintlig befolkning, i kombination med effektiviseringskrav i verksamheterna och fortsatt bristande underhåll av existerande system, så riskerar notan att bli högre än den nytta som medborgarna har av all nybyggnation.

Petter BirgerssonSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons