Petter Birgersson: Återupprätta Sverige som ingenjörsnation
Den som dristar sig till att sätta någon typ av frågetecken efter på vilket sätt svenska medier bevakar klimatfrågan, får omedelbart responsen att man förnekar klimatförändringar. Vilket är just en del av problematiken.
Gör man anspråk på att lyssna till forskningen får man faktiskt också se till att göra det genom att redovisa hela bilden. Vi får veta mycket om att svenskarnas konsumtion av importvaror gör att vårt koldioxidavtryck är mycket större än den nationella statistiken ger vid handen. På det viset ska var och en av oss få dåligt samvete, och som svenskar känna oss extra skyldiga till koldioxidutsläppen.
Men det är sällan vi får läsa i svenska medier om hur Sverige på många sätt har varit framgångsrikt i att fasa ut fossila bränslen. Vi var mycket tidiga med att bygga elförsörjning på vattenkraft i norr och kärnkraft i söder. Båda kraftslagen har väl kända nackdelar, men ur koldioxidutsläpps- och oljeberoendesynpunkt är de förnämliga.
Avvecklingen av redan existerande kärnkraft – när de stora kostnaderna i form av att behöva hantera avfallet – var ett uruselt vägval ur säkerhets- och klimatperspektiv. Det medförde också att Sverige tappade kompetens inom dessa områden, kompetens som vi hade haft stor nytta av både här hemma och på andra marknader.
Den i hög grad oljeoberoende elförsörjningen har medfört att den svenska tunga industrin har producerat produkter som stål och papper på ett ur klimatsynpunkt betydligt effektivare vis än många andra länder. 2015 slog forskare från Lunds universitet, tillsammans med kollegor från Norge och Australien, fast att Sverige är ett utmärkt producentland för exempelvis stål och pappersmassa. (Nature Climate Change 5, 2015) Om de produkterna i stället hade producerats i ett land där kraften är baserad på kol hade koldioxidutsläppen blivit betydligt högre. Sverige kan därför räknas som en exportör av relativt lägre koldioxidutsläpp.
Rapporten ”Klimatnyttan av svensk export” från Material Economics är ett annat exempel på en motsvarande uträkning. Den rapporten är dock framtagen på Svenskt Näringslivs initiativ, vilket kan förklara mediernas svala intresse för slutsatserna.
Man kan förstås se framför sig en värld utan stål, trävaror och polymerer. Det blir dock svårt att producera särskilt mycket av något då – inkluderat vindkraftverk och solceller.
Klokt för Sverige vore att driva på för innovation av koldioxideffektiv produktion, investera i morgondagens elförsörjningssystem, se till att vara en föregångare genom teknikutveckling, samt vidta förebyggande åtgärder för kommande extremväder. Investeringsviljan finns hos kapitalägare, privatpersoner och i företagsledningar.
Stat och kommuner behöver göra sitt i den grundläggande infrastrukturen – inkluderat att få fler att välja naturvetenskaplig utbildning. Återupprättandet av Sverige som en lösningsorienterad ingenjörsnation är det absolut viktigaste för att vårt land ska bidra till en bättre global miljö.
Medierna kan på sin kant åtminstone bidra genom att skriva mer om Sveriges möjligheter som teknikledande nation och mindre om den förestående undergången.
