Är den enda idén att ta det människor äger?
Miljöpartiet de röda ska hålla kongress. På förslagslistan står en lång rad skattehöjningar. Det miljöpartistiska förslaget i det som kallas ”Program för social rättvisa” är socialistiskt och mycket aggressivt. Utgångspunkten är enkel: att äga är dåligt, ju mer man äger desto sämre är det. Miljöpartiet ska göra Sverige rättvist – kanske till och med världen rättvis – genom att göra det svårare att äga.
Allt ägande ska in i ”en box”. Där ska staten värdera hus, mark, aktier och alla andra tillgångar. Därefter ska staten beskatta innehållet procentuellt högre för varje krona, företagsandel och kvadratmeter folk äger. Till det kommer att den kommunala fastighetsavgiften ska höjas och fritidshus beskattas med en ännu högre nivå. Exakt hur det ska kombineras med den där hemliga svarta skattelådan återstår att se. Säkert är dock att Miljöpartiledningen vill återinföra värnskatten på arbetsinkomster. Företagare ska i Miljöpartiland få betala högre skatt på utdelningar som tas ut från bolaget.
Samtidigt ska arbete påverka mindre vad man får ut i pension. För garantipensionen, den som betalas via skattesystemet, ska höjas alldeles oavsett hur mycket man har arbetat i Sverige, om ens något.
Jobbskatteavdraget ska bort.
Miljöpartiets ekonomiska politik är ett recept för katastrof, på individuellt plan och för landet.
Det tål också att funderas på något annat.
Vad är det för politiker som inte har några andra idéer än att komma med förslag på hur mycket man ska ta av människors hus, företag, ägor och pengar? Tar idéerna slut där? Tänks aldrig tanken vad som rättfärdigar att staten tar hela huset, halva huset, en fjärdedel av huset, en tiondel av huset, en hundradel av huset?
Finns det ingen insikt om hur mycket gott det ligger i strävandet, ägandet, förvaltandet? Att det politiska ansvaret borde handla om hur man gör det möjligt för fler människor att få bygga företag, hus och ekonomisk trygghet. Inte om hur mycket staten ska ta från dem som faktiskt har åstadkommit det.
Om något behövs förslag på hur ägandet kan stärkas och behållas i högre grad i Sverige, hur investeringar i företag på hemmaplan ska bli ännu intressantare. Det behövs drivkrafter och möjligheter för fler svenskar att få äga bostad och rentav sommarstuga. Men det är förstås svårare att åstadkomma än att ta från dem som har.
Miljöpartiet sitter i regering, men beter sig som Björnligan. Den ekonomiska populismen hos partiet har blivit allt mer påtaglig. Förr brukade det skojas om att Miljöpartiet är som vattenmelonen: grön på utsidan men röd på insidan. Miljöpartiet är inte längre någon vattenmelon, det är rött rätt igenom. Möjligen skulle partiets kunna liknas vid en tomat, men tomaten är trots allt mer nyansrik än Miljöpartiets ekonomiska politik.
”Vi har försökt nu under lång tid med både socialism och kapitalism och ingen av de ideologierna har svaret på de stora frågor vi har framför oss: hur genomför vi en rättvis omställning? Det är gröna partier som har svaret.” säger språkröret Märta Stenevi till Expressen.
Språkröret kan inte skilja på rött och grönt. Miljöpartiet tillhör inte den breda mitten, det tillhör numera den yttersta vänstern.
För den som tror på socialism finns Vänsterpartiet som åtminstone är öppet med vad det vill åstadkomma: ”De rättigheter som springer ur ägandet måste begränsas och ägandet i sig övergå till gemensamma former.” Dess ungdomsförbund förespråkar ett kommunistiskt samhället. Det är trots allt renhårigare att erkänna vad man är och vad man vill.
